Denna studie undersöker inlärningsprocessen och prestationerna hos deltagare med förkunskaper inom sång och slagverk och hur deras instrument kan ge fördelar vid inlärning av beatbox. Syftet med den här uppsatsen är att jämföra i vilken utsträckning musikaliska förkunskaper knutet till sång och slagverk påverkar inlärningen av beatbox och hur beatbox-undervisning kan formas utifrån det. I studien genomfördes ett experiment med två grupper, där deltagarna delades in med vokalister i en grupp och slagverkare i en annan, med två personer i varje grupp. Experimentet bestod av en beatbox-lektion som inkluderade tre delar: ljudbildning, rytm och färdigt komp. Det primära fokuset låg på att bedöma deltagarnas förmåga att utföra de tre momenten, där rätt eller fel var de möjliga utfallen. Slagverkarna presterade bättre men det var marginellt. Efter experimentet fick deltagarna också fylla i en enkät för ytterligare utvärdering. Enkäten gav även svar på hur experimentet upplevdes av deltagarna. Experimentet analyserades även ur ett tematisk perspektiv där lärandeprocess blev huvudtemat. Lärandeprocessen jämfördes mellan grupperna där resultaten visade på skillnad mellan grupperna inom kommunikation och samarbete, instrumentellt och språkliga skillnader. Genom att tillämpa ett sociokulturellt perspektiv analyserades deltagarnas förmåga att producera ljud samt deras förutsättningar och inlärningsstrategier. Resultaten visade att deltagarna generellt sett presterade väl, men med vissa skillnader mellan grupperna. Slagverkarna visade högre precision och mindre fel under experimentet jämfört med sångarna. I diskussionen lyfts prestationen hos deltagarna fram och eventuella faktorer som ledde till varför det blev som det blev. Diskussionen kring resultaten lyfter även fram möjligheten att utveckla beatbox-undervisning genom att integrera förkunskaper från både sång och slagverk.
Nyckelord: Beatbox, Lärande, Rytm, Ljudbildning, Psykoakustik.
Handledare: Johan Nyberg
Ann Sommerdahl
Kulturskolor i Sverige upplever problem med återväxt inom vissa instrumentgrupper, däribland blåsinstrument. Syftet med den här studien har varit att undersöka äldre blåsmusikelevers motivation till att fortsätta spela sina instrument. Frågeställning är centrerad kring vad som motiverar elever till att börja och fortsätta spela musik i kulturskolan med fokus på förebilder och hur projekt där de får möjlighet att spela med professionella musiker kan fungera som verktyg för ökad motivation. Det teoretiska perspektivet som genomsyrar uppsatsen är mästarlära med fokus kring praxisgemenskap, elevernas identitet relaterat till musik, musikundervisning genom modellinlärning med förebilder som modeller för olika deltagarbanor och utvärdering genom praktik. Studien bygger på fyra kvalitativa intervjuer med äldre kulturskoleelever. Resultatet har sammanställts efter en tematisk analys som presenterar tre olika teman: praxisgemenskap inom kulturskolan, utveckling av musikalisk kompetens och förebilder och inspirationer. I resultatet synliggjordes motivationsfaktorer kring praxisgemenskap, exempelvis att utöva musik tillsammans, kunna prata om musik, ingå i en kultur och ha en samlingsplats i form av kulturskola. Eleverna fann också motivation till att utveckla kompetens på sina instrument via strävan att efterlikna förebilder i form av lärare och kompetenta musiker, där det senare kan inkludera äldre elever. För att beskriva hur förebilder kan te sig presenteras fyra kategorier i form av måltavlan, mätstickan, dörröppnaren och mästaren. Relevant för kulturskolor och musikpedagoger är därför att lägga tillrätta så att elever får möjlighet till lärandesituationer där det kan förekomma förebilder, att olika framtida deltagarbanor kan synliggöras och att få äldre elever att se sig själva som förebilder för yngre.
Nyckelord: Blåsinstrument, motivation, kulturskola, förebilder, mästarlära.
Handledare: Johan Nyberg
The aim of the present study was to investigate how the technique named bass falsetto by the author occurs in the voice, and to find out how it produces subharmonics. To do this a stroboscopy was performed on the author’s vocal folds while using the technique and acoustic measurements were made comparing the technique to high pressure pulse register and modal register. It was found that bass falsetto corresponds to what has in earlier studies been called periodic pulse register, a kind of phonation where the glottal pulses are grouped in pairs or more, thus lowering F0 by an octave or more as compared to the number of pulses occurring. The results suggest that the grouping is not enough for the bifurcation and that it’s rather the fact that a group only has one strong pulse which alone contributes to the frequency of the system. The second part of the study was an action-based study where the author taught the technique to three basses in a choir as a workshop over the course of three lessons. The content of the workshop was designed using Vygotsky’s theory of the zone of proximal development in tandem with the author’s knowledge of bass falsetto through the anatomic and acoustic study, which was conducted first. All three basses managed to learn the technique and were at the end of the study able to incorporate it into their own singing without requiring scaffolding .
Nyckelord: Subharmonik, kör, sång, aktionsstudie, anatomi
Handledare: Ketil Thorgersen