Denna studie undersöker hur improvisation, med utgångspunkt i jazzens improvisationstradition kan integreras i popgenren. Syftet är att förstå hur deltagarna upplever och tillämpar improvisationsövningarna inspirerade av jazzens undervisningstradition, samt hur dessa överförs till refrängen i poplåten “Blinding Lights”. Empirin består av videoinspelade lektioner och två enkäter per deltagare. Det första lektionstillfället var uppdelat i två improvisatoriska delar: rytm och tonalitet, med övningar anpassade efter popmusikens vokala idiom och harmonik. Efter varje genomförd del fick deltagarna sjunga igenom refrängen av “Blinding Lights” med fokus på respektive moment. Vid det andra lektionstillfället integrerades rytm och tonalitet till en helhet. Analysen visar att båda deltagarna kunde tillämpa vissa improvisationselement – särskilt rytmisk frasförskjutning och mollpentaskalan. Däremot upplevdes ackordsharmoniska övningar som mer utmanande och återfanns inte i den spontana improvisationen. Deltagarnas improvisation utvecklades över tid, både tekniskt och uttrycksmässigt, och en ökad trygghet kunde observeras. Studien är teoretiskt förankrad i ett sociokulturellt perspektiv, där improvisation förstås som ett lärande genom deltagande, imitation och strukturerat lektionsinnehåll. Resultaten pekar på att jazzens improvisationsövningar, när de anpassas till popens vokala idiom, kan skapa nya möjligheter för kreativt och personligt uttryck inom popundervisning i sång.
Nyckelord: Pop, improvisation, sång, gehör, jazz
Handledare: Ketil Thorgersen
Annika Hansson Gardelius
I denna studie undersöktes hur Critical Response Process, CRP, kan implementeras och lägga tillrätta för lärande i ensemblespel med barn 10-13 år. I bakgrundskapitlet beskrivs CRPs standardutformning tillsammans med erfarenheter från tidigare forskning där CRP legat till grund för utformningen av musikundervisningen, kognitiv och socioemotionell utveckling hos barn och unga samt synen på musikaliska kvaliteter i ensembleundervisning. Aktionsforskning användes som metod för att hitta anpassningar av CRP till ensembleundervisning i kulturskolan. Med sociokulturell teori som analysverktyg analyserades lektionerna kronologiskt och tematiskt för att belysa huruvida läraren med språk som medierande redskap lade tillrätta för utvecklande av fantasi och lärande i den proximala utvecklingszonen. Resultaten visar att läraren till en början inte lyckas förmedla CRPs innebörd till deltagarna och att dessa är ovana att samtala om hur musik låter och kan utvecklas. Med anpassade frågor från läraren kunde eleverna senare både uttrycka sig om hur musiken låter, vad som ska fokuseras under repetitionen, komma med egna förslag till utveckling och reflektera kring hur de bäst stöttas av läraren. Ändå föredrog eleverna att spela framför att reflektera under lektionerna.
Nyckelord: Critical Response Process, gruppundervisning, aktionsforskning, kulturskolan, musikpedagogik.
Handledare: Susanna Leijonhufvud
Utgångspunkten för denna studie är baserat på funderingar jag har haft om hur man når både bredd och spets under de förutsättningar man har på en svensk kulturskola jämfört med hur det ser ut i andra länder. Forskningskontext för denna studie har en direkt koppling till mitt arbete som musiklärare och som Erasmus+ projektsamordnare på en svensk kulturskola.
Syftet med detta examensarbete är att utforska diskurser om spänningen mellan bredd och spets genom intervjuer bland verksamma pedagoger på en svensk kulturskola. Foucaults definition av diskurs som språkliga påståenden och fakta används tillsammans med Bourdieus teori om fält och habitus för att definiera deltagarnas positionering i förhållande till de diskurserna som studien tog fram. Ett kritiskt diskursanalytiskt angreppssätt används i denna studie som teoretiskt verktyg och metod.
Studien är baserat på intervjuer med fyra kulturskolelärare; en gruppintervju och två enskilda intervjuer. En diskurspsykologisk kodning gjordes på empirin som samlades in under intervjuerna. Resultaten togs fram via Faircloughs modell för kritisk diskursanalys (CDA), där innehållet i de transkriberade intervjuerna har analyserats. Studien resulterade i en identifikation av fler språkliga, diskursiva teman som tydliggjorts under intervjuerna: elever som individer (elever med diagnoser, inlärningsskillnader, och som hemmasittare), specialisering, tema om mognad, satsning, investering, allvar och fokus. Diskursiv positionering, maktspel och stridande runt ytligare tema om tid, stress, och organisatorisk styrning kunde också identifieras.
En bredare förståelse av de diskursiva tema som ingår i jakten efter ”den perfekta kulturskolan” är själva målet med denna studie. Slutsatsen i denna studie är att de diskursiva maktspel som kan kopplas till de teman som identifierades i studien öppnar för vidare forskning om arbetsrelaterad stress hos lärare på kulturskolor.
Nyckelord: Diskursanalys, kulturell reproduktion, kulturskola, individen, stress
Handledare: Ketil Thorgersen
Denna uppsats syftar till att kartlägga och analysera metoder, förhållningssätt, utmaningar och framgångar utifrån sångpedagogers livshistorier för att bättre förstå hur sångpedagoger kan möta behoven hos elever med ADHD. Målet är att öka medvetenheten bland sångpedagoger om de unika utmaningar och möjligheter som elever kan ha, samt att bidra med nya metoder och perspektiv för en mer inkluderande undervisning. I studien har semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra sångpedagoger genomförts för att ta del av erfarenheter och upplevelser av sångundervisning med elever som har ADHD. Fenomenologi har använts som teoretisk utgångspunkt för att ta del av olika sångpedagogers livsvärldar och på så sätt undersöka hur olika aspekter av fenomenet framstår i sångundervisningen.
Nyckelord: ADHD, sångundervisning, sångpedagog, pedagogik
Handledare: Ketil Thorgersen
Carl Bartfai Greder
Den här uppsatsen handlar om hur baslärare väljer material till sina nybörjarelever på kulturskolan. Då bas är ett kompinstrument finns viktiga skillnader i undervisning jämfört med andra instrument. Kulturskolan bedriver undervisning utan förutbestämd läroplan eller betygskriterier vilket gör att undervisningsinnehållet helt är upp till den enskilde läraren. Denna studie belyser hur baslärare bedriver undervisning för nybörjarelever, hur de hanterar kontinuitet mellan lektioner och hur de planerar sin progression utan given kursplan. Studien undersöker också hur lärarna resonerar om sina undervisningsval och om vad de tycker är viktigast när man undervisar nybörjarelever i bas. Undersökningen har en kvalitativ ansats och baseras på en fenomenografisk metod. Fyra baslärare som är verksamma vid olika kultur- eller musikskolor i Sverige har intervjuats. Baserat på detta underlag tecknas en bild av hur lärarna resonerar om sin undervisning för nybörjare. Då lärarna undervisar på både kontrabas och elbas fokuseras även skillnader och likheter mellan hur lärarna undervisar på sina två instrument. Resultaten visar hur lärarna, på olika sätt, resonerar om nybörjarundervisning på bas och hur de gör för att hitta en god progression, vad de tycker är viktigast för nybörjare att kunna och hur de resonerar kring undervisning gruppvis eller enskilt. Vidare visar resultaten att lärarna ser positivt på friheten som följer av kulturskolans brist på styrdokument men ändå har utvecklat egna motsvarigheter till kursplanen i sin egen undervisning. De saknar även forum att diskutera basundervisning med andra lärare, då det ofta finns endast en baslärare per skola. Lärarna tycker att det, till skillnad från många andra instrument på kulturskolan, saknas bra undervisningsböcker som alla vill använda, i synnerhet för elbas. Dessutom visar resultaten att lärarna gör skillnad i hur de undervisar elbas och kontrabas, då de använder en mer klassisk, akademisk stil för kontrabas och en ledigare gehörsbaserad stil för elbas.
Nyckelord: Bas, repertoar, nybörjare, kulturskola, terminplanering
Handledare: Ketil Thorgersen
Syftet med denna studie är att undersöka hur yrkesverksamma gitarrlärare reflekterar kring att balansera mellan att följa en förutbestämd undervisningsplan och att individanpassa undervisningen för att möta elevernas intressen och behov. Fokus ligger på vilka strategier som används för att stödja motivation och musikalisk utveckling hos eleverna. I bakgrunden presenteras forskning om differentierad undervisning, elevinflytande och relationsskapande, samt mer instrumentnära perspektiv.
Studien utgår från Vygotskijs sociokulturella teori med särskilt fokus på den proximala utvecklingszonen. Fem semistrukturerade intervjuer med verksamma gitarrlärare analyseras tematiskt med kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visar att lärarna kontinuerligt anpassar undervisningens innehåll, svårighetsgrad och arbetssätt efter varje elevs behov och musikaliska preferenser. Balansen mellan struktur och flexibilitet beskrivs som central, liksom den tillitsfulla relationen mellan lärare och elev.
Slutsatsen är att individanpassning inte sker utifrån en fast modell, utan som ett dynamiskt samspel där läraren lyhört justerar undervisningen utifrån elevens respons. Återkoppling, elevinflytande och strategiskt val av repertoar framstår som nyckelfaktorer för att främja motivation och progression.
Nyckelord: Individanpassning, proximala utvecklingszonen (ZPD), Elevinflytande.
Handledare: Ketil Thorgersen