Anna Lindberg
Syftet med min undersökning var att skapa kunskap om hur fem gymnasieelever på det estetiska programmet upplever sin sång och sångundervisning, vilka faktorer som skapar sångarens självbild, hur sångundervisningen upplevs och hur sångelevens livsvärld kan visa sig. För att undersöka detta genomfördes fem kvalitativa intervjuer ur ett fenomenologiskt perspektiv och med livsvärlden som grund. Empirin analyserades sedan med avstamp i den hermeneutiska tolkningsläran.
Resultatet tyder på att sång som fenomen är en stor del av informanternas identitet och att bekräftelse, självförtroende och motivation är viktiga drivkrafter i detta identitetsskapande. Att bli sedd och erkänd som duktig eftersträvas. Informanternas förtroende till pedagogen ligger till grund för alla former av lärande i klassrummet. Lärarens förmåga att ge kritik på rätt sätt, att se den individuella eleven, intressera sig för hela elevens livsvärld och inte endast dess musikaliska utveckling tycks vara av stor betydelse i informanternas ögon. Resultatet tyder också på att informanterna tycks anse relationen till just sångpedagogen viktigare än till andra lärare.
Sångelevens musikaliska livsvärld varierar från elev till elev eftersom de är olika individer. Resultatet visar ändå fenomen som är gemensamma, som står i relation till varandra och som påverkar varandra. Motivationen påverkar självförtroendet och självförtroendet behöver bekräftelse och motivation för att kunna utvecklas. Utan motivation eller viljan att sjunga finns det heller ingen anledning till att se sången som en del av sin identitet. Identiteten i sin tur kan inte upplevas som odefinierbar utan sången om sången inte anses som någonting viktigt. Tillsammans med elevens relation till pedagogen står detta i relation till elevens kunskapsbildning. Den musikaliska livsvärlden står i relation till hela elevens identitet som individ men också i relation till omvärlden och till andra människors individuella livsvärldar.
Sökord: Sångpedagogik, sångelev, sångupplevelse, populärmusik, sångteknik, identitet, motivation, livsvärldsfenomenologi.
Handledare: Ketil Thorgersen
Anja Inge och Annika Skoglund
Utgångspunkten för den här uppsatsen var att undersöka hur lärare kan undervisa i notläsning och a prima vista med särskilt fokus på instrumenten cello och sång. Vi var intresserade av att undersöka om och i så fall på vilket sätt lärarna integrerade gehöret med notläsningsundervisningen. Vidare hur lärarna förhöll sig till motiverande redskap i relation till notinlärning och a prima vista och om deras uppfattning av hur sociala faktorer kan påverka inlärningen.
Syftet var att undersöka hur fyra lärare på en skola med inriktning på västerländsk konstmusik förhåller sig till olika pedagogiska redskap i notläsningsundervisningen. Vi valde att intervjua lärare och inte elever och därigenom få del av lärarnas erfarenheter, metodiska redskap samt få perspektiv på hur lärande sker. I vår studie har vi sökt den specifika kunskapen, den subjektiva upplevelsen, snarare än det generaliserbara, vi har därför valt att göra en kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie. Vi använde oss av det sociokulturella perspektivet som analysmetod.
Resultaten pekar på att skolan strävar efter en helhetssyn i relation till varje elev med redskap i samverkan. De redskap som informanterna använder i undervisningen är: gehörsträning, gemensamt rytmsystem och pulsträning, a prima vista träning och ”a prima vista teknik”, sång, ensembleverksamhet, musikanalys, piano och samtal. Skolan undervisar på ett traditionellt sätt enligt principen mästare och lärling. Det leder vidare till resonemang om hur de använder redskapen i relation till ett lärande i notläsning och a prima vista.
Nyckelord: Cello, sång, notläsning, a prima vista, gehör, rytm och puls, motivation, metoder, kulturella redskap, sociokulturell teori.
Handledare: Annika Falthin och Cecilia Ferm-Almqvist
Anders Brunnsberg
Syftet med denna studie var att undersöka hur fem slagverkspedagoger beskriver sitt förhållningssätt till elevers självkänsla. Undersökningen baserades på två huvudsakliga forskningsfrågor. Den första syftade på att undersöka vilken inverkan slagverkselevers självkänsla har i undervisningen. Den andra fokuserade på slagverkspedagogens roll – vad kan och bör den göra – gällande elevers självkänsla.
Insamlandet av material skedde genom kvalitativa intervjuer, och stoffet transkriberades och tematiserades utifrån strukturerade områden som täckte in respondenternas resonemang. Empirin analyserades sedan med hjälp av teorier hämtade från utbildningsfilosofen John Dewey. Analysen sker löpande i resultatkapitlet.
De fem respondenterna visade stor samstämmighet i sina åsikter. I resultatet framkom att elevernas självkänsla har en klar inverkan på slagverksundervisningen samt att det finns många strategier och metoder som slagverkslärarna använder för att påverka elevens självkänsla positivt. Vidare visar resultatet att slagverkspedagogen har ett visst ansvar för sina elevers självkänsla och att pedagogen bör ha och skaffa kunskap om detta ämne.
Viktiga förhållningssätt i undervisningen som lyftes fram var att anpassa undervisningen till varje elev och att hitta en balans mellan att ge eleven utmaningar som utvecklar självkänslan, och att de bara låta eleven känna att den lyckas oavsett prestation.
Nyckelord: Slagverksundervisning, slagverkspedagog, trumundervisning, självkänsla, psykologi, intrumentalundervisning, musikpedagogik, Dewey
Handledare: Ketil Thorgersen
Syftet med denna studie är att beskriva tre klassiska sångares upplevelse av talröstträning, och på vilket sätt talröstträningen har påverkat deras sångteknik och vokala uttrycksmöjligheter. Studien har genomförts genom halvstrukturerade intervjuer med tre klassiskt skolade sångerskor med stor yrkeserfarenhet, som alla dessutom är utbildade logonomer. Resultaten av dessa intervjuer har analyserats utifrån ett fenomenografiskt perspektiv.
Som de främsta upplevda skillnaderna mellan tal- och sångteknikträningen uppger informanterna andning, stöd, icke-prestation och att talröstträningen varit mer konkret. Sången sägs framför allt kräva ett större muskelarbete i stödet och mer luftflöde än talet. Att talröstträningen medfört en medvetenhet om rösten ur ett annat perspektiv än sångröstträningen är en aspekt som framförs av samtliga deltagare i studien.
Alla informanter säger sig uppleva att deras tal- och sångröst genom talröstträningen har integrerats mer med varandra, och numera ”hänger ihop” mer och att ”skillnaden inte är så stor”. Samtliga deltagare i studien uppger att deras sångteknik och vokala uttrycksmöjligheter påverkats av talröstträningen. Alla informanter säger också att deras uppsjungningstid förkortas avsevärt genom talröstövningar. För detta beskrivs främst övningar i mjuk fonation och med nasaler som viktiga, för att få stämbanden att arbeta på ett avspänt sätt respektive hitta resonans. Större medvetenhet om kroppens och röstorganets funktioner nämns av alla informanter som en följd av talröstträningen. Andningens grundläggande betydelse tas upp av samtliga, och talröstträningens andningsövningar beskrivs som ”lätta”, ”mjuka”, ”djupa” och ”enkla”. Annan påverkan som nämns är ”vackrare” och enklare höjdtoner, friare flöde och ”koll på registren”, ”varmare klang” och ”närvaro” i rösten.
Större självförtroende, trygghet, musikalisk frihet och precision samt förmåga att kunna sjunga repertoar inom nya genrer beskrivs som positiva effekter på informanternas vokala uttrycksmöjligheter.
Nyckelord: talröst, sångröst, talröstträning, sångteknik, hälsosam röst, rösthälsa, röstfunktion
Handledare: Susanna Lejonhufvud
Syftet med denna undersökning var att beskriva hur barn och ungdomars sångundervisning påverkas av samtidens informations- och mediesamhälle jämfört med början på 2000-talet. För att beskriva detta intervjuades fem sångpedagoger med lång erfarenhet av att undervisa barn och ungdomar som arbetar på olika plattformar som; kulturskola, gymnasium, folkhögskola och grundskola. I analysen av detta material använde jag begrepp från sociokulturellt perspektiv och kunde på så sätt lyfta fram konsekvenser av yttre faktorer som kan påverka sångundervisningen.
Resultatet visar att sångeleverna har mer inflytande i repertoarval, att processen från att en låt släpps i streamingtjänster och radio till att de sjungs på lektionen går snabbare idag jämfört med början på 2000-talet. Detta gör också att det blir mer och mer vanligt att instudering sker via gehör och att läraren använder sig mer av ackordskisser/text jämfört med att det i början av 2000-talet var mer vanligt med noter. Ett sångideal som i dagens samtid finns hos många elever är att de vill sjunga högt upp i registret och starkt. I och med utvecklingen som skett inom den digitala världen har eleverna tillgång till musik dygnet runt, eleverna har nu en direkt koppling till musiken medan det i början av 2000-talet var vanligare att läraren som var kopplingen. Resultatet visar också att informanterna upplever att eleverna mår sämre idag samtidigt som eleverna pratar mer öppet om sina psykiska besvär samt att de upplever att det är vanligare och mer accepterat att man har en diagnos.
Nyckelord: Sångundervisning, tävling, lek , repertoar, sångideal, instudering, media
Handledare: Annika Falthin
Syftet med denna undersökning var att belysa hur sångpedagoger beskriver att de arbetar för att stärka sina elevers självkänsla, självinsikt och acceptans för den egna rösten. Genom kvalitativa intervjuer har resultatet tagits fram och sedan tolkats med hjälp av det kulturhistoriska perspektivet och begreppet agens. Resultatet visar på att självkänsla när det handlar om sång och den egna rösten stärks genom erfarandet och etablerandet av olika verktyg och att verktygen i första hand stärker självinsikten. Således är upplevelsen av kompetens och agens avgörande för en god självkänsla. För att utrusta eleven med verktyg och insikter om sitt eget kunnande behöver pedagogen själv ha en mängd verktyg för att kunna utmana lagom och vägleda eleven till eget upptäckande.
Nyckelord : Sång, sångpedagog, sånglektion, självkänsla, självinsikt, agens, uttryck
Handledare: Annika Falthin
Syftet med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan skådespelarens psykosociala arbetssituation och upplevda rösthälsa. Hur upplever skådespelaren att rösten påverkas av att just arbeta som skådespelare? Hur påverkas rösten utifrån det liv som skådespelaren lever och går det att finna ett samband mellan den arbetssituationen som skådespelaren har och den upplevda rösthälsan?
Genom en kvantitativ studie har data samlats in via en enkätundersökning som 43 skådespelare svarat på. Via systemteori och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell har korrelationer mellan de svar som beskriver skådespelarnas upplevda rösthälsa och upplevda psykosociala arbetssituation studerats. Frågeställningarna i enkäten undersökte bl.a. den upplevda rösthälsan, riskfaktorer för rösten, användandet av preventiva röstvårdsstrategier, rösten i kommunikativa sammanhang, krav, kontroll, återhämtning, stress, frekvens av sjuknärvaro, röstens påverkan av icke förvärvsarbete etc.
Resultatet visar på en generellt god upplevelse av rösthälsan och psykosocial arbetssituation. Resultatet visar dock att skådespelarens arbetssituation påverkar den upplevda rösthälsan direkt eller indirekt. Det framkom samband mellan brister i rösthälsan och den psykosociala arbetssituationen som skådespelarna befinner sig i. En osäker arbetsmarknad med tillfälliga anställningsformer i kombination med krav, stress, bristande kontroll, bristande återhämtning och en hög sjuknärvaro korrelerar med en sämre upplevd rösthälsa.
Sökord: Rösthälsa, Skådepelare, Psykosocial arbetsmiljö, Röstergonomi, Arbetsmiljö, Arbetssituation, Logonomi
Handledare: Susanna Leijonhufvud
Vad är det som händer i huvudet och kroppen som gör att en sångare plötsligt inte kan sjunga med full tillgång till sin röst och sångteknik? Och vad händer i huvudet och kroppen när en sångare känner att den inte kan lita på att rösten bär. Är att sjunga att prestera? Hur vanligt förekommande är prestationsångest för sångare och är det något jag som blivande sångpedagog behöver kunna hjälpa mina framtida elever att överbrygga? 1996 gav Lejonclou och Lindström ut boken Musik och Mental träning efter att ha ställt sig frågan varför mental träning är en självklarhet inom idrott och inte inom musik. Idag, mer än 20 år senare, anser jag mig ha anledning att ställa samma fråga.
Föreliggande studie syftar till att studera hur pedagoger med många års erfarenhet av undervisning uppfattar behovet av kunskaper utöver vad som kan betraktas som traditionell sångmetodik. Finns det mer när det kommer till att sjunga än det som omfattas av vad som idag skulle kunna betraktas som traditionell sångteknik? Med utgångspunkt i den fenomenografiska ansatsen har jag genomfört intervjuer med fyra strategiskt utvalda sångpedagoger som har mellan 18-45 års erfarenhet av sångundervisning. De har gemensamt att de stött på mentala och/eller fysiska hinder i sitt liv eller artisteri och för att överbrygga dessa skaffat sig kunskaper och metoder som de sedan börjat använda i sin sångundervisning. Studien resulterade i två utfallsrum bestående av sju beskrivningskategorier som beskriver bland annat hur bedömningen av den egna rösten och bedömningar från andra då kan påverka sångrösten. Rädsla, nervositet och prestationsångest kan uppkomma som en följd av dessa bedömningar och kan i sin tur leda till fysiska hinder som exempelvis försämrad andning, vilket kan påverka sångrösten. Även fysiska skador kan leda till hinder som försvårar användandet av sångtekniken. För att överbrygga dessa hinder använder sig pedagogerna i den här studien av verktyg från de metoder de tillgodogjort sig med anledning av sina egna livserfarenheter. Det är verktyg från bland annat mental träning, yoga, hälsopedagogik och Feldenkrais. Den här studien visar att det finns en nödvändighet för en sångpedagog att ha kunskaper runt de mentala och fysiska hinder som kan stå i vägen för sångare och att pedagogen behöver verktyg för att kunna hjälpa sina elever att överbrygga dem.
Nyckelord: prestationångest, sång, pedagogik, mental träning, mindfulness, Feldenkrais, Bones for Life, rädsla, nervositet, andning, scenskräck
Handledare: Annika Falthin
Joonas Lepna
Syftet med denna studie var att undersöka hur fyra saxofonelever, mellan 16 och 24 år, reflekterar över sin nybörjarundervisning på böjd sopransaxofon i en tidig ålder och sopransaxofonens roll i undervisningen och musicerandet.
För att ta reda på hur förekommande sopransaxofon är jämfört med andra saxofontyper och instrument i Sveriges musik- och kulturskolor, har jag genomfört en kvantitativ förundersökning i form av en enkät. Resultatet av förundersökningen visar att nybörjarundervisning med böjd sopransaxofon och sopransaxofon i överlag inte är så vanligt förekommande i musik- och kulturskolor.
Genom kvalitativa intervjuer har de fyra informanternas upplevelse- och erfarenhetsberättelser av saxofonundervisning varit centralt i undersökningen. Informanterna har bland annat diskuterat nybörjarundervisningen på böjd sopransaxofon och fått jämföra den med senare undervisningsformer när informanterna har spelat på större saxofontyper. Intervjuerna har analyserats utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Studien visar att lärarnas, föräldrarnas och samspelets roll har varit viktiga i informanternas upplevelser och erfarenheter av undervisningen. Tre av fyra informanter har upplevt nybörjarundervisningen på böjd sopransaxofon huvudsakligen positivt. Härmning, ensemblespel och uppträdanden är några aspekter av undervisningen som alla informanter lyfter fram som positiva i sina berättelser. Motivation, övning, notläsning och de vuxnas påverkan är exempel på några andra faktorer som informanterna upplevt både som positivt och negativt och skapat variationer i deras berättelser. Den böjda sopransaxofonens passande storlek för förskolebarnens fysik och längd har gjort det möjligt för informanterna att börja spela i en tidig ålder.
Resultatet av studien kan vara en tillgång för träblåslärare, särskilt saxofonlärare, för att kunna reflektera över nybörjarundervisning/saxofonundervisning i tidig ålder. Förutom saxofonlärare kan också andra musiklärare, kulturskoleschefer och föräldrar ha nytta av denna studie, för att bättre kunna förstå elevers behov, samt för att kunna forma en undervisning som är lustfylld och meningsfull för eleverna.
Sökord: sopransaxofon, saxofon, saxofonundervisning, elevperspektiv, nybörjarundervisning, upplevelse, erfarenhet.
Handledare: Ketil Thorgersen
Camilla Bergman Widell
Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka röstproblem sångpedagoger riskerar att drabbas av, hur det påverkar dem i arbetet samt om det finns något sätt att förebygga och undvika långvariga röstproblem.
Studien är genomförd med intervjuer och en enkät riktad till sångpedagoger för att även få reda på deras upplevelser av ämnet. Intervjuerna gjordes med medicinsk expertis i form av foniater och logopeder. Enkäten och intervjuerna analyserades sedan enligt den fenomenografiska analysmetoden.
Resultatet visar att sångpedagogerna och den medicinska expertisen har i stort sett samma uppfattning om vilka problem sångpedagoger riskerar i arbetslivet. Foniatern och logopederna lyfter dock bristande talteknik som en större orsak än vad sångpedagogerna själva gör.
Sökord: Sångpedagog, rösthälsa, sång, sångteknik, talteknik, undervisning, utbildning, arbetsmiljö logopedi, foniatri, fenomenografi, röststörningar.
Handledare: Ketil Thorgersen
Kinga Szabadváry
Denna uppsats undersöker hur tre yrkesverksamma scenartister reflekterar över sina förhållningssätt till yrket, och om dessa förhållningssätt har hjälpt dem att utöva yrket på ett välmående sätt. Uppsatsen undersöker genom kvalitativa djupintervjuer hur scenartister hanterar de svårigheter som uppstår när individen möter frilanslivet och arbetsmarknaden. För tolkningen av empirin användes främst Jürgen Habermas begrepp ”kolonialisering av livsvärlden” och ”social omkrets”. Beckers begrepp ”konstvärldens maktbefogenhet” har också använts för att förstå arbetsmarknaden och frilanslivet som den miljö i vilken individen försöker arbeta och leva. Resultatet visar att scenartisternas förhållande till sig själva och sitt yrke är problematiskt då yrkespersonen och privatpersonen är starkt sammanlänkade med varandra och det som sker i yrket även påverkar på det privata planet och vice versa. De scenartister som intervjuats finner välmående genom att skaffa sig kunskap och förståelse för allt som påverkar deras liv, främst genom samtal och umgänge i sammanhang där de upplever tillit och gemenskap.
Sökord: kolonialisering, social omkrets, livsvärld, scenkonst, välmående, Habermas
Handledare: Ketil Thorgersen