Syftet med denna studie var att utifrån ett kulturpsykologiskt perspektiv undersöka hur fyra gitarrpedagoger uppfattar att de arbetar med väl fungerande gruppundervisning på kulturskolan. För att uppfylla detta syfte intervjuades fyra gitarrpedagoger från olika kulturskolor i Stockholm län.
Resultatet från intervjuerna visar på att lärarna ständigt försöker lokalisera elevernas utvecklingszon och att lärarna genom kulturella verktyg medierar olika former av musikalisk kunskap, samt att de till viss del använder organisatoriska verktyg såsom olika dimensioner av struktur och målsättning, för att skapa en väl fungerande gruppundervisningskultur på deras respektive skola. En skillnad som blir tydlig i deras beskrivning av den enskilda undervisning och gruppundervisning är att det i enskild undervisning kan vara enklare kan förhålla sig till den enskilde elevens självförverkligande, både då det avser teknik samt repertoar, bortsett från om elevens syfte är fokuserat på samspel. Svårigheter att tillgodose alla elevers behov i vissa gruppundervisningssituationer är något som lyfts fram, men respondenterna visar samtidigt på eventuellt framgångsrika metoder i form av användandet och anpassning samt till viss del kombinationer av kulturella verktyg såsom ackompanjemang, förebildning, digitala verktyg och psykologiska verktyg.
Nyckelord: Gitarrundervisning, kulturskolan, gruppundervisning, enskild undervisning, kulturpsykologiskt perspektiv.
Handledare: Annika Falthin
Caroline Donath
Syftet med studien var att ur ett jagperspektiv undersöka hur en skådespelare upplevde inläsningen av en och samma litterära text, regisserad av två olika regissörer. Skådespelaren var samma person som uppsatsförfattaren och författaren av texten. Frågor som berördes var vilka redskap regissörerna använde för att nå fram till sina estetiska ideal, samt hur skådespelaren gjorde för att förverkliga instruktionerna i röstregin. Ytterligare en del av syftet var också att utifrån vad som upplevdes i inspelningarna, uppfinna några nya metaforer för att uttrycka röstliga kvalitéer. Metoden som användes baserades på Barone och Eisners Arts based research, där konstnärligt material används i forskning, vilken sedan presenteras med hjälp av konstnärliga medel. Det teoretiska perspektivet hämtades från Deweys Art as Experience, där upplevelsen av konstverket är det som konstituerar verket. Av undersökningen framgick, att regissörerna hade skilda estetiska preferenser och metoder. Den ena regissören arbetade mot en tydlig och klar inläsning där textens skulle läsas beskrivande, medan den andra regissören arbetade med en mer gestaltande läsning och mer utagerade känslor hos karaktären, framförallt tristess. Metaforerna som passade den beskrivande läsningen befanns vara ord som brokad, diamant och elegans, medan några ord som befanns passa den mer gestaltande läsningen var kött, choker och lost. Genom metoden fann jag mig upptäcka kvalitéer i min röst som jag aldrig hört förut, och genom att beskriva dem artistiskt fann jag mig uttrycka samma kvalitéer på ett för mig helt nytt vis. De nya metaforerna för röstkvalité kommer jag kunna använda i min egen pedagogiska gärning som logonom. Slutsatsen drogs att denna metod bör kunna användas av såväl andra röstpedagoger som röstelever.
Nyckelord: röst, regi, skådespeleri, estetik, metaforer, Dewey.
Handledare: Ketil Thorgersen
Audition som fenomen är tämligen komplext. Det handlar inte om vem som är bäst utan om vem som passar bäst för jobbet. I samtal med musikalartister om audition talas det ofta om hemska upplevelser och sällan berättas det om att audition upplevs som roligt. Det finns många skräckhistorier om situationer som man inte ens önskar sin värsta fiende. Hur förbereder sig en blivande musikalartist då för det som komma skall?
Syftet i denna studie är att undersöka hur två musikalartister upplevt den auditionträning som undervisats under deras treåriga utbildning, samt att undersöka hur en musikalartist, numera pedagog, reflekterar kring fenomenet audition och auditionträning.
Med utgångspunkt i det fenomenografiska perspektivet har tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med informanterna där nervositet, mental förberedelse och erfarenhet framkommit tydligt som tre stora teman i undersökningen och informanterna visade sig ha liknande åsikter kring huruvida audition som fenomen upplevs, och hur man som musikalartist kan förbereda sig inför denna godtyckliga situation. Den riktiga skolan börjar först efter att musikalartisten avslutat sin utbildning eftersom utbildningen inte kan förbereda studenterna för hur alla auditions ser ut. Att göra och utsätta sig och hitta en kontinuitet framkommer som det enda rimliga sättet att bli bra på att göra audition - Lära känna sig själv och sin nervositet.
Nyckelord: auditionträning, musikalartist, audition, utbildning, nervositet, mental träning, övning.
Handledare: Ketil Thorgersen
Syftet med studien var att undersöka två sångpedagogers och två sångelevers uppfattning om begreppen beröm och bekräftelse i individuell sångundervisning. Undersökningen genomfördes utifrån två forskningsfrågor, där den första handlade om informanternas syn på begreppen beröm och bekräftelse. Den andra frågan behandlade hur informanterna reflekterade över konsekvenser av användandet av begreppen beröm och bekräftelse i individuell sångundervisning.
Insamlandet av empiri gjordes genom kvalitativa intervjuer samt observationer. Materialet analyserades med utgångspunkt ifrån socialkonstruktionism och diskursanalys med särskild tyngdpunkt på diskurspsykologi.
I resultatet framgår att samtliga informanter utvecklade sin syn på begreppen under studiens genomförande. En komplex bild framträder utifrån informanternas utsagor av både beröm och bekräftelse. Begreppen kopplas till en början ihop för att sedan särskiljas. Beröm som något självklart positivt framträder som en norm, som märks i en rådande diskurs. Men under intervjuerna kommer även en bild av beröm fram som något hämmande i sångundervisning, en ”mot-diskurs”. Återkoppling är också ett begrepp som förekommer och behandlas i uppsatsen. Det framkommer i resultatet att hur läraren återkopplar till eleven är avgörande för elevens lärande. Flera av informanterna vittnar om att de inte vill bli ”stämplade” som något vare sig det är ett positivt eller negativt värderande. Att bli bedömd eller värderad för en egenskap snarare än själva utförandet kan leda till just en ”stämpling” och därmed en låst självbild.
Nyckelord: Beröm, Bekräftelse, Återkoppling, Sångpedagog, Individuell sångundervisning Diskurspsykologi, Diskursanalys, Socialkonstruktionism.
Handledare: Ketil Thorgersen
Marion Erlandsdotter
Studiens syfte var att undersöka interaktionen mellan pedagog och elever i gruppundervisning. Metoden som användes var observationer. Tre tillfällen av gruppundervisning med tre olika pianopedagoger spelades in med ljud och transkriberades. Transkriptionerna analyserades utifrån begrepp hämtade från George Herbert Mead: interaktion, mening och gester. Begreppen hör hemma i den symboliska interaktionismen, en teori som är utvecklad av bland andra Herbert Blumer. Den första forskningsfrågan syftade till att beskriva hur interaktionen yttrar sig. Den andra forskningsfrågan formulerades utifrån teorin och berörde hur pedagogen arbetar för att erbjuda mening under lektionen. Den tredje forskningsfrågan avsåg att förstå pedagogens agerande utifrån ett punktuellt och relationellt perspektiv, som de är beskrivna av Moira von Wright. I analysarbetet separerades verbal och musikalisk interaktion och två nya begrepp uppkom: spontan och avsiktlig. Elever och pedagoger använde musikaliska gester avsiktligt, för att föra undervisningen framåt, medan enbart elever uttryckte sig spontant. Resultatet visade att pedagogerna använde olika meningsskapande musikaliska gester, i form av pianospel, sång och pulsstärkande ljud. Studien visar exempel på när pedagogerna tillämpar det punktuella och det relationella perspektivet, och ger ett förslag på hur de olika perspektiven kan definieras och i vilka pedagogiska syften de kan användas.
Nyckelord: piano, gruppundervisning, interaktion, symbolisk interaktionism, mening, punktuellt perspektiv, relationellt perspektiv
Handledare: Ketil Thorgersen
Charlotte Ström
Denna kandidatuppsats grundar sig i en musiketnologisk studie med kulturpsykologisk ingång som studerat organisationen Smile of Hope Africa’s (SOHA) kreativa program, The Creative Art Program i Kampala, Uganda. En organisation vars målsättning är att med kristen tro i mötet med musik- och konstterapi hjälpa barn att skapa social förbättring i sina liv. Syftet med studien var att undersöka hur SOHA:s kreativa projekt arbetade med musikaliskt lärande för barn vilka lever i en utsatt situation. Resultatet redovisar kulturens lärandeväv, de verktygsbegrepp den studerade kontexten tillskriver musikaliskt lärande. En väv vars verktyg kommer samman och tar sig i uttryck i barnen psykiska, fysiska och andliga välmående. Diskussionen tar upp vad svensk musikundervisning kan lära av den studerade kontextens lärandeväv.
Nyckelord: musikpedagogik, sångpedagogik, musikaliskt lärande, musiketnologi, kulturpsykologi, musikterapi, ngoma, musicera kroppen, Smile of Hope Africa, Uganda
Handledare: Annika Falthin
Ann-Sofie Andersson
Syftet med denna uppsats är att synliggöra komplexiteten i det kunnande som krävs samt öka medvetenheten kring den skapandeprocess som estetisk röstgestaltning innebär. Grafisk semiotiska transkriptioner av skådespelarröster från radiopjäsen Sextiofyra minuter med Rebecka är underlag för uppsatsens undersökning. Transkriptionerna är skrivna av mig och innehåller det jag uppfattar av skådespelarrösternas röstgestaltning. De är försök att närma mig ett manus (ortografisk text), etnopoetisk transkription, notskrift, fonetisk text (IPA). Röstens estetiska uttrycksrepertoar och multimodala samspel undersöks genom analyser av dessa transkriptioner. Vad kan bekräftas gällande olika uttrycksparametrar och vad är svårt att få fatt i inom ramen för de olika transkriptionerna? I en transformation eller en transkribering, som kan ses som en typ av transformation från ett medium till ett annat, ryms skapande verksamhet på flera plan. För att underlätta undersökandet har en uppdelning av fyra kvalitativa dimensioner strukturerats; verbal dimension, vokal dimension, musikalisk dimension och interaktiv dimension av röstens uttryck. Uttryck bestående av akustiska variabler, expressiva uttryck och organisk information har beskrivits. Diskussionskapitlet reflekterar över vilka variabler som gick att få fram ur respektive transkription. Vad är möjligt att dokumentera och inte? Uppsatsens undersökning visar att det finns kunskap som inte låter sig formuleras eller artikuleras inom ramen för en skriftlig grafisk semiotisk transkription. Ett praktiskt kunnande som ibland hänvisas till det som brukar kallas ”tyst kunskap” eller icke verbaliserad kunskap. Kunskap som till exempel springer ur erfarenheter och praktisk träning vid sidan om det teoretiska yrkeskunnandet. Ur ett pedagogiskt perspektiv är länkarna mellan intention och uttryck en plattform för praktisk undervisning. Interaktionen mellan de olika kommunikativa parametrarna i röstgestaltningen kan belysas utifrån olika perspektiv beroende på syftet med undervisningen. Vad som jobbas med och hur det görs är beroende av en mångfacetterad kunskap som behöver formuleras, lyftas och förmedlas av pedagogen. I uttrycksrepertoaren och samspelet i ett estetiskt röstligt gestaltande interagerar mänskligt, socialt och kulturellt kunskapande. Att formulera röstlig gestaltning ur ett estetiskt perspektiv gav därför upphov till nya frågeställningar om hur och på vilket sätt detta bör formuleras; Som konst? Som en sociokulturell interaktion och relations-akt? som en förtrogenhetskunskap?
Nyckelord: estetisk röst, estetisk röstgestaltning, röstens multimodala samspel, transkription, grafisk representation
Handledare: Susanna Leijonhufvud
Ingmarie Egnell
I denna studie undersöks hur fem pedagoger resonerar kring sångundervisningens didaktik i den lilla gruppen. Utifrån forskningsfrågorna undersöks hur sångpedagogerna arbetar med lektionsinnehåll, gruppdynamik och ramfaktorer.
Studien inleds med teorier kring gruppen, musikdidaktik och gruppundervisning i sång samt att studiens centrala begrepp, med utgångspunkt i kulturhistoriskt perspektiv, beskrivs. Studien har genomförts med kvalitativ metod med intervjuer som redskap. Resultatet visar att pedagogerna använder ett stort antal verktyg och tecken i sitt arbete med sångundervisning i liten grupp. De verktyg och tecken som pedagogerna använder som lärandeaktiviteter och för att skapa trygghet är: Unison sång, solosång, växelsång, stämsång, sololåtar med körinslag, gehör, ge feedback till varandra, våga mer tillsammans, volym, nyanseringar, vara kreativa tillsammans, musiken sprider sig, sociala lärandeaktiviteter, att fortsätta sjunga, relation, bemötande, trygg atmosfär, kommunikation, lyhördhet, praktiska övningar, lek, förhållningsregler, tydlig lärarroll, våga göra fel, prestation, jämförelse, utrymme, delaktighet, maktbalans, repertoarval, och sångteknik i grupp.
Dessa verktyg och tecken medieras genom ett stort antal aktiviteter som pedagogerna utför i sitt arbete med gruppen. Ett exempel på detta är att verktygen unison sång, solosång, växelsång och stämsång som medieras exempelvis genom att alla sjunger unisont tillsammans i början för att längre fram sjunga solo inför varandra, genom att man börjar med att sjunga union sång för att med tiden utveckla stämmor samt genom att pedagogerna lär ut enklare flerstämmighet såsom kanon, duetter och quodlibeter.
Leken, som pedagogerna använder i sin sångundervisning, blir ett verktyg som medierar trygghet i gruppen. Pedagogerna menar att genom leken medieras att gruppen lär känna varandra, har kul tillsammans och att eleverna lär sig pedagogens värderingar. Den närmaste utvecklingszonen uppnås för de elever som är på en lägre nivå och som få draghjälp i sin utveckling av sina sångkamrater som är på en högre nivå. I samarbete med de som är på en högre nivå kommer de att kunna göra och lära sig saker de inte kan idag.
Vidare visar resultatet att det finns en hel del ramfaktorer som påverkar sångundervisningen i grupp och att pedagogerna har relativt liten påverkan på sammansättningen av grupperna då schemapusslandet påverkar detta i hög grad. Slutligen så har pedagogerna i vissa fall lyckats att formulera individuella sångtekniska problem som allmängiltiga och har då med framgång kunnat arbeta med detta i gruppundervisningen, detta i enlighet med gällande forskning.
Nyckelord: Gruppundervisning, sångundervisning, musikdidaktik, ramfaktorer, lektionsinnehåll, gruppdynamik, trygghet, tecken, verktyg, mediering, lek och den närmaste utvecklingszonen.
Handledare: Ketil Thorgersen
Kristine Grinvalde
Syftet med den här studien är att jämföra hur tre musikpedagoger i Stockholm, Sverige och tre musikpedagoger i Riga, Lettland lägger upp sina lektioner och vad de fyller sin undervisningstid med. Några av frågorna som berörs är även hur musikpedagogerna uppfattar sin relation till sina elever och vilka metoder pedagogerna använder i sin undervisning. För min studie valde jag kvalitativ intervju och strukturerad observation som mina datainsamlingsmetoder. Jag utförde sammanlagt sex intervjuer samt observerade mer än tjugo lektioner.
Av studiens resultat framgår det att det finns betydligt stora skillnader i musikundervisning i både länderna, men även vissa likheter. Det finns stora skillnader på grund av att läsårsplanen ser väldigt annorlunda ut i båda länderna. Medan de svenska pedagogerna är fria i sin undervisning och kan låta sina elever att välja medverka på någon konsert eller uppspel, jobbar de lettiska pedagogerna noggrant efter en bestämd läsårsplan, vilket dessutom måste uppfyllas av alla lärare och elever. En till stor skillnad mellan den svenska och lettiska musikskolan är att i Lettland är eleverna ständigt betygsatta samt det är bara de skickligaste barnen som får medverka på t.ex. Julkonserter eller aktiviteter utanför den egentliga läroplanen, medan i Sverige är alla alltid välkomna att medverka i konserter. Ett exempel på vissa likheter är elevanpassad undervisning. Den dominerar mest hos de svenska pedagogerna, men den framkommer även hos de lettiska pedagogerna. Även om alla barnen i Lettland måste genomgå samma program, försöker pedagogerna ändå att hitta musikstycken anpassade för elever efter var de befinner sig och hur långt de har kommit i sin musikaliska utveckling. Dessa resultat visar att det inte finns ett enda perfekt system för musikundervisning. Lärarna i båda länderna ska ges möjlighet till att använda sina kunskaper för att dagligen göra sitt bästa jobb för elevernas skull. De olika systemen kan lära sig av varandra genom att ta vara på det bästa av varje system t.ex. förlänga lektioner och ställa högre krav och mål på elever i Sverige, samt ge utrymme för improvisation och annan slags repertoar och elevens val i Lettland.
Nyckelord: musikpedagogik, komparativa studier, Lettland, Sverige, instrumentalundervisning, läsårsplan, lektionsupplägg, relation, elever.
Handledare: Ketil Thorgersen
Studiens övergripande syfte är att undersöka om där finns några samband mellan en individs perceptuella och akustiska röstsignaler och självskattade personlighetsdrag. Två andra frågor av intresse är vilka samband som kan föreligga mellan hur en individs personlighet uppfattas enbart utifrån hur rösten låter och vilka röstpedagogiska och konsekvenser som kan vara av intresse? Genom en kvantitativ studie har åtta deltagares röster spelats in och analyserats perceptuellt och akustiskt. Samtliga deltagare har svarat på ett personlighetshetstest, ”The big five”. Fjorton anonyma lyssnare skattade, dels utifrån en enkät samt dels med egna beskrivande ord, deltagarnas personlighetsdrag enbart utifrån hur deras röst lät. Det teoretiska perspektiv som användes var Maurice Merleau-Pontys ”Kroppens fenomenologi”.
Sammanfattningsvis visar denna studie många statistiskt signifikanta resultat men måste ses på med kritisk blick då resultaten grundas på ett litet urval som minskar den statistiska styrkan. Statistiskt signifikanta resultat, på en 10% nivå, med starkt negativ korrelation finns mellan röststyrka och taltonläge och mycket stark positiv korrelation med statistisk signifikans mellan dB och dBmax. Det finns en medelstark positiv korrelation mellan dBmin och taltempo. Resultaten visar att röststyrka, taltonläge och taltempo har samband med varandra. De röster I denna studie som avviker från normvärden akustiskt avviker också i den perceptuella bedömningen. Frasslutsknarr är en vanlig perceptuell parameter och förekommer med 10-15% hos sju av åtta studiedeltagare.
Stark positiv korrelation med statistisk signifikans finns mellan gruppens självskattning av personlighetsfaktorn Neuroticism och lyssnarnas bedömning av samma faktor. Medelstark positiv korrelation finns mellan självskattningar och lyssnarbedömningar av faktorn Öppenhet. Statistisk signifikans visar även den starkt positiva korrelationen mellan personlighetsfaktorn Öppenhet och dB. Samvetsgrannhet visas vara statistiskt signifikant med en medelstark positiv korrelation med taltempo.
Lyssnarnas och studiedeltagarnas bedömningar av personligheten samstämde mycket väl vid två av de åtta studiedeltagarna. Där lyssnarna skattade hög grad av personlighetsfaktorn Neuroticism fanns beskrivningar av personligheten som otrygg, nervös och osäker och där hög grad av personlighetsfaktorn Extraversion och Öppenhet skattades fanns beskrivningar som inspirerande, glad och trygg. Deltagare som varierar både sin röstkvalitet och sin taltonsvariation ges positiva personlighetsbeskrivningar av lyssnarna samt höga poäng i Vänlighet, Öppenhet och Extraversion. Med ökad kroppsmedvetenhet kan vi alla genom röstträning ändra på invanda kroppsbeteenden och vanor och kanske ge nya intryck och avtryck hos lyssnaren.
Nyckelord: Personlighet, The big five, perceptuell- och akustisk röstanalys, kroppens fenomenologi.
Handledare: Ketil Thorgersen
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka läromedel slagverkslärare verksamma på Sveriges kulturskolor använder i undervisningen, hur stor del av lektionstiden som ägnas dessa och om regionala skillnader förekommer, samt analysera de sju läromedel som används mest. Uppsatsen bygger främst på en kvantitativ undersökning, baserad på en enkät som skickats till 176 slumpvis utvalda slagverkspedagoger verksamma runt om i Sverige - 90 av dem besvarade enkäten. I studien lyfts fram vilken litteratur och annat material som används i slagverksundervisningen inom främst kommunal kulturskoleverksamhet i Sverige. Resultaten analyseras utifrån ett pragmatiskt perspektiv.
Vad som framgår av resultaten är bland annat vilka trumskolor/böcker som används mest i Sveriges kulturskolor, vilken litteratur som är vanligast inom malletundervisning, samt att mycket av det material som kan sägas tillhöra kanon inom slagverkslitteraturen inte används i någon större utsträckning. Vidare framgår att ”eget material” utgör en stor del av undervisningen - 32 av respondenterna, ca 36 %, nämner eget undervisningsmaterial jämsides med utgiven/publicerad litteratur. Exakt vad detta består av och hur det är uppbyggt undersöks inte, utan får bli föremål för framtida studier. Något som också går att utläsa av enkätsvaren, är var de som jobbar inom kulturskoleverksamhet fått sin utbildning. Resultaten pekar på vissa kopplingar mellan lärosäte och läromedel.
Då det i Sverige saknas statliga styrdokument och lärandemål för kulturskoleverksamhet ges den enskilde läraren desto större individuell frihet att välja material (SOU 2016:69). Det varje lärare behöver fråga sig är således: vad är bra läromedel för slagverk? Det är självklart en fråga som är svår att besvara helt objektivt - ett faktum som bidragit till att jag velat undersöka vilka läromedel som faktiskt används samt granska dessa närmare.
Min förhoppning är att föreliggande undersökning kommer till nytta för slagverkspedagoger som vill förkovra sig samt få nya idéer till sin yrkesutövning. Den är resultatet av vad många lärare inom ämnet delat med sig av ifråga om undervisningsmaterial, och det finns alltid utrymme till att lära av varandra och utveckla den egna undervisningen. I bästa fall kan den även inspirera till att nytt material inom de områden där det visat sig nödvändigt, tas fram och publiceras.
Nyckelord: Litteratur, slagverk, trumset, kulturskola, slagverksmetodik, didaktik, skola, undervisning, pedagogik.
Handledare: Ketil Thorgersen
Lina Nyman Lallerstedt
Syftet med examensuppsatsen var att undersöka om taltonläget, F0 ändras vid skifte av språk för tvåspråkiga personer. Till studien gjordes ett urval av fem informanter som dagligen använde både svenska och spanska och ansåg sig vara tvåspråkiga. Jag valde informanter av båda könen för att få ett så brett urval att gå på som möjligt. Jag ville undvika att slutsatsen skulle kunna bli generellt förklarad med kön, ursprung eller ålder. För att få en förståelse för den subjektiva uppfattningen om den eventuella skillnaden i F0 genomfördes semi-strukturerad kvalitativ intervju. Jag ville även få en objektiv bedömning och till detta valde jag att använda mig av en kvantitativ metod i form av en mätning av taltonläget på avdelningen för Musik, tal och hörsel Kungliga Tekniska högskolan, med hjälp av professor Johan Sundberg. För att sedan tolka mitt material valdes ett hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att informanterna har en mycket liten mätbar skillnad gällande F0 mellan språken. Även den subjektiva uppfattningen visade på en liten skillnad.
Handledare: Annika Falthin