![]()
Simon Estemark studerar sitt första år i Logonomprogrammet.
Vem är du och hur hamnade du på SMI?
Jag är utbildad klassisk sångare och blev klar med min kandidat 2018. Efter det flyttade jag tillbaka till Värmland och tog, vad jag skulle vilja kalla, en liten sångpaus. Men sen kom pandemin. På det jobbet jag då hade upptäckte jag hur jag använde rösten fel. Och jag blev förbannad på mig själv som ändå borde veta, utifrån den klassiska skolningen, hur man ska tala. Efter lite sökande hittade jag SMI:s fristående kurs Rösten som arbetsinstrument som är en fantastisk kurs – den var som en trailer inför logonomprogrammet. Efter den kursen var det inte frågan om jag skulle söka till logonomprogrammet utan att jag definitivt skulle söka – och som tur var kom jag in.
På SMI i stort är det ju så att ni kommer med olika bakgrunder, erfarenheter och tidigare utbildningar och det gäller även i er lilla grupp i logonomutbildningen. Hur fungerar det att läsa ihop?
Jag är sångare, en är musiklärare, någon har stått på teaterscenen, musikalscenen, folkmusik… vi kommer från olika håll och är i olika åldrar. Det är skönt, alla kommer med sin unika input.
Hur fungerar studieupplägget med två till tre dagar på campus per vecka?
Jag pendlar till och från Värmland och det har faktiskt funkat bra. Jag utnyttjar tågtiden till att läsa kurslitteratur. Tre timmar på tåget, jag kommer inte därifrån, då kan jag lika gärna läsa. Jag har också hittat en liten studentlägenhet här i Flemingsberg. Så även på kvällar och vissa helger kan jag vara på skolan. Jag försöker aktivt att förlägga mycket av studierna på en plats (skolan, tåget), då kan jag koppla av när jag är hemma.
Varför ska man bli logonom?
Jag tycker det är häftigt att få följa med på den här resan med någon som har röstproblem, att hjälpa personen till en mer hållbar röst. Pedagogrollen tycker jag är jätterolig, det hade jag inte trott tidigare. Det är spännande att upptäcka hur ett enda litet ord kan ändra en persons förståelse av något. Och att i logonomrollen jobba med röst, kroppsmedvetenhet, närvaro – och försöka anpassa sig till olika individers förutsättningar.
Har du någon vision om var du kommer att befinna dig om tio år?
Som tankarna är just nu så är det att jag är verksam borta i Värmland, det var där det började. Nästan varenda en jag pratar med om vad en logonom gör säger att ”det där skulle jag behöva”. Så om bara var tionde av dem är villiga att betala en liten slant så finns det en marknad, tänker jag. Och sen har jag arbetat i äldrevård och lärt mig förstå hur viktig rösten och kommunikationen är med de äldre som hör dåligt. Egentligen är den viktig i alla yrken där en måste kommunicera. Som logonom behöver man bygga upp en verksamhet på egen hand och jag tror att det finns ett behov av vår kompetens.
Har du några råd till den som funderar på att söka till logonomprogrammet?
Är du intresserad av rösten och hur vi kommunicerar med varandra så sök. Och man kan komma från olika håll in i den här utbildningen, det är talrösten som är i fokus.
Något mer du skulle vilja säga?
Vi är ju bara fem logonomer, men vi samläser med musikpedagogerna i några kurser vilket är bra. Och eftersom jag ibland är här även andra dagar när logonomerna inte har någon undervisning har jag lärt känna andra studenter och har ett utbyte även då. Atmosfären, den positiva miljön, här på skolan är fantastisk.
Senast upppdaterad: 2025-01-31