logo

Intervju med en student på Musikpedagogprogrammet

Emma

Emma Granstam läser sitt andra år till kulturskolepedagog i Musikpedagogprogrammet med profil bleckblås.

Hur kommer det sig att du sökte till SMI?

Jag pluggade till musiker, trumpet, på musikhögskolan i Stockholm. Efter det började jag jobba som lärare och tyckte att det var väldigt roligt. Men jag behövde lära mig mer och då är SMI väldigt bra anpassat till just arbete i kulturskolan. Och jag har också fortsatt nu parallellt med studierna, fast på en annan kulturskola – att kombinera studierna med arbetet i kulturskolan funkar bra. Dels har man en fortbildningsdel i sin tjänst, dels så ska vi ju ha övningselever och egen undervisning under hela utbildningen vilket man då kan ha i jobbet. Och då kan man också ta med sig sånt man faktiskt jobbar med till sin lärare här på SMI. Det blir nära en själv och inte så konstlat att ta upp olika problem i ämnesdidaktiken utan det kan handla om det man just nu tampas med i sin egen undervisning.

Stämmer utbildningen med vad du förväntade dig?

Jag hade förväntat mig många verktyg, alltså konkret pedagogiskt. Men också pedagogiska perspektiv på det man kanske ändå intuitivt gör. I och med att jag själv har lärt mig instrumentet så har jag ju med mig vissa idéer om hur man kan lära ut därifrån. Men det finns mycket att hämta i pedagogiken och metodiken, alla fungerar ju inte som jag gör och då är det bra att få andra vinklar på det. Och det tycker jag verkligen att vi får här. Det är många praktiska ämnen som är viktiga, alltifrån metodiken som är väldigt handgriplig till att vi får spela piano och biinstrument. Instrumentkännedom är ju bra att ha som kulturskolepedagog. Men just att det att det är så många praktiska ämnen (också sådant som hur det är att vara ledare, att öva på att stå framför en större grupp eller publik och så), det är det mer av än jag förväntade mig innan.

Något som varit särskilt utmanande eller givande?

Att öva på att sjunga olika sånger i olika stilar och genrer inför klasskompisarna har varit utmanande men också väldigt roligt. Man kommer utanför sin egen komfortzon. Likaså den här kursen i de olika kompgruppinstrumenten, att vara i det där första mötet med instrumentet, att påminnas om hur det var när man själv var nybörjare.

Sen har jag verkligen uppskattat att vi med ganska små resurser ändå får lära oss mycket om de andra brassinstrumenten – att SMI tar tillvara på de studenter som går här, att vi undervisar varandra på de instrument vi kan.

Hinner du med ditt eget musikerskap nu när du både pluggar och arbetar deltid i kulturskolan?

När jag började utbildningen var vi ju mitt i pandemin så efter min musikerutbildning kom det där av sig. Men nu har ju musiklivet dragit i gång igen, så nu är det lite svårt att hinna med allt. Men ni på SMI är väldigt lyhörda för att anpassa upplägget efter våra olika behov så att det går att kombinera, och det är väldigt mycket värt. Och det betyder också mycket att utbildningen är koncentrerad till några få dagar i veckan.

Var har du din musikaliska hemvist?

Jag är utbildad inom klassisk musik och spelar i några orkestrar men spelar också i andra genrer i band. Till exempel Storstan Street Brass som är väldigt annorlunda från det jag pluggade på KMH, lite mer som ett New Orleans brassband. Under pandemin har vi spelat en del utomhus och sen gör vi också olika projekt, workshops med gehörsbaserad musik för kulturskolor och skolor. Det blir lite som El Sistema att eleverna får möta och spela med professionella musiker.

Något du vill tillägga?

Det här är en väldigt bra utbildning om man redan är bra på det man gör som instrumentalist eller sångare men också vill jobba i kulturskolan och inte är så intresserad av klassundervisning. Variationen är väldigt bra, att det är många ämnen, inte bara teoretiska utan också många färdighetsämnen som också är väldigt mycket värt för ens egen utveckling. Om man vill ha lärarlegitimation finns det ju andra utbildningar, här får man andra verktyg. Så jag tycker man ska fundera på vilken utbildning man vill ha.