logo

Intervju med två studenter på Musikpedagogprogrammet

Student-intervjuer

Saxofonisterna Isabelle Verburgh och Augusto ”Guto” Lucena studerar båda i Musikpedagogprogrammet.

Vilka är ni?

I: Det här är mitt första år på kandidatprogrammets träblåsprofil här på SMI. Jag kommer från Belgien och flyttade till Sverige för fyra år sedan. Från början är jag språklärare, pluggade språk i Belgien, och jag jobbar också litegrann som språklärare nu, det är jättekul att lära ut språk och att tala flera språk. Men jag kände att jag ville göra mer med musik, musiken har alltid varit lite för mycket i bakgrunden.

Jag har spelat saxofon sen jag var 10 år, som tonåring började jag spela i orkester och övade mycket. Men när jag började plugga blev det mindre. När jag kom till Sverige började jag spela i studentorkester i Uppsala och musiken blev allt viktigare för mig och förra året började jag plugga på Wiks folkhögskola. Tidigare spelade jag mest klassisk musik men där började jag spela jazz och världsmusik. Det jag tycker om är att spela med andra och hitta på nya ljud och musikaliska idéer – skapa musik tillsammans. På folkhögskolan kände jag också att jag verkligen integrerade mig med det svenska samhället.

G: Jag kommer från Brasilien, fick min examen i musik där 1999. Jag är lite ”gammal gubbe” här. Sen flyttade jag till Lissabon, Portugal och bodde där i 13 år. Där undervisade och spelade jag mycket. Jag spelar i många olika genrer, mest jazz, mycket brasiliansk musik och afrocubansk. För några år sedan kom jag till Stockholm och pluggade Master i Jazz performance på KMH i två år.

I: Vilken musik spelar du helst?

G: Musik där det finns improvisation, där du kan vara kreativ, att inte behöva spela exakt. Ibland är det kul, som i storbandsmusik, då du måste spela exakt som det är skrivet. Men det är fint att få vara kreativ i mindre grupper, du kan föreslå något, ändra något eller vara mer spontan.

I: Uttrycka sig själv.

G: Ja, det är superviktigt. Men du spelade klassisk musik? I många år?

I: Ja i Belgien, där är det mycket vanligare att börja med att spela klassisk saxofon. Det var inte så många som började med jazzsaxofon, nu kanske det börjar bli populärt. Klassiska orkestrar är mycket mer vanliga än storband i Belgien.

G: Så du spelade i klassiska orkestrar

I: Ja, i Belgien och nu i Uppsala, Uppsala blåsarsymfoniker, klassisk musik. Men det är det som är roligt här på SMI att vi kommer från olika håll och får prova på nya genrer här.

Hur fick ni veta om SMI?

I: SMI besökte folkhögskolan och informerade om utbildningarna här. Jag var inte där den dagen men det var många som berättade. Och flera av lärarna där har gått på SMI tidigare. Och här på SMI känner jag samma atmosfär som på Wiks, alla är öppna och det är en bra miljö för att lära sig nya saker. Också det att många har olika bakgrund gör att man lär sig så mycket.

G: Ja, jag vikarierade på kulturskolan i Haninge, där jobbade en tjej som också pluggade här och flera på kulturskolan sa att SMI är jättebra, ”nice and friendly”. De hade rätt. Och alla lärare är jättebra, det är lätt att kommunicera.

I: Ja, här är ännu bättre än jag förväntade mig.

Guto, ni som läser Högskoleexamen eller Kulturskolepedagog har ju ett musikerskap med er in i utbildningen, hur är det att kombinera studier med att vara musiker?

G: Ibland är det inte lätt, det är mycket som ska hinnas med, plugget och mitt arbete som lärare och musiker. Men ”you have to pay the bill”. Många vill jobba halvtid och plugga heltid men det är svårt.

Isabelle, du har ju också en annan utbildning innan du började här. Hur fungerar det för dig att kombinera?

I: Jag fortsätter att jobba lite som språklärare, men nu blir det förstås också övningsundervisning på saxofon. Det blir rätt mycket och man måste planera sin tid själv, för alla är det ganska individuellt vad man måste göra eller klara av. Det var tydligt från början att det finns en studieplan som ska följas.

Är det nåt särskilt i utbildningen som ni skulle vilja lyfta fram som särskilt utmanande?

G: Att sjunga har varit utmanande och i mikrofon, ännu svårare, det är jobbigt. Jag har gjort det som musiker, men idag när vi hade redovisning, det är konstigt, var jag mycket mer nervös.

I: För mig finns flera utmaningar, också att sjunga. Men det som är bra är att man känner att man inte måste vara perfekt. Alla kan alltid utvecklas i något område. För mig är det också saxofonen, där lär jag mig mycket. Jag har ju inte gått någon musikerutbildning innan så där har jag utmaningar. Men det känns inte som att det är för mycket heller.

När det gäller saxofonspelet. Där jobbar ni i grupp hela tiden?

G: Ja, det är bra, vi kan lära av våra kompisar. Allt är i grupp, spel och didaktik blandas.

I: Ja man lär sig också av varandra. Och det underlättar också att vi utanför lektionerna kan öva tillsammans eller stötta varandra. Och kanske att de som gått några år både får repetition men också fördjupning, de kan lägga till den egna erfarenheten.

Något som ni särskilt skulle vilja lyfta fram som bra på SMI?

G: Ensembleledning, dirigera, det är jättekul. Jag gillar det mycket.

I: Det finns mycket, jag kan inte bestämma något. Men det finns möjligheter om man vill utvecklas, om jag vill bli bättre på det här eller det här. Som till exempel ger jag saxofonlektioner till en klasskamrat och så får jag sånglektioner av henne. Man kan styra upp mycket själv också, det finns många möjligheter här.

Något som ni tänker vore bra att veta för den som funderar på att söka till SMI?

I: Kanske tidsmässigt, att det verkligen på riktigt är heltidsstudier, man kan jobba lite på sidan men det är bra att veta att det krävs mycket.

G: Man ska också veta att det är en del teori också. Det är själva idén, vi läser även pedagogik. Om man tänker att jag vill bara spela på mitt instrument så är det inte rätt plats. Du måste också läsa och skriva en del.

I: Men jag hade förväntat mig mer teori. Jag är glad att det är så mycket praktiskt ändå, det är en bra balans. Det teoretiska jobbar man med mest självständigt, det är inte så mycket teori på lektionerna.