logo

Student-intervjuer – Teresia och Johan

Student-intervjuer

Teresia Sköld läser musikpedagogprogrammets treåriga kandidatutbildning med sång som profil.

I vilka sammanhang har du varit musikaliskt verksam innan du sökte SMI?

Jag har spelat piano på musikskolan sen jag var väldigt liten och sen gick jag musikestetiskt program på gymnasiet med piano som huvudinstrument och sång som biinstrument. Det var väl då jag började sjunga mer på riktigt. Men jag fortsatte med klassiskt piano på folkhögskola i tre år. Sen när jag slutade där så flyttade jag hem till Nyköping igen och fick en praktikplats som pianist och ackompanjatör på estetiska programmet där jag tidigare gått. Jag var som ett slags assistent och allt-i-allo till en av sånglärarna där. Det utvecklades till att jag började sjunga mer och mer och till slut upptäckte jag väl att det är det här jag vill, det är jättehärligt.

Varför valde du att utbilda dig på SMI?

Ja, det var ju det att jag fick upp ögonen för den här nya världen – sångvärlden och interaktionen med andra människor, och speciellt då med ungdomar. Det var väldigt viktigt för mig, när jag gick i gymnasiet, att få tid och utrymme att uttrycka sig genom sången utan att behöva tänka på allt annat som var jobbigt i livet då. Det var det jag ville ge till ungdomar i den åldern och då

Men sen fastnade jag också för det här upplägget att det är tre dagar i veckan på SMI och att man sen har två dagar för eget arbete och praktik. Det var nog faktiskt den viktigaste anledningen – att genast överföra det jag lär mig i handling. Man kan testa – funkar det här för mig? Hur reagerar mina elever på det här? – och sen direkt ta med sig det tillbaka för uppföljning på SMI.

Nu är du precis halvvägs in i utbildningen – hur känns det så här långt, är det som du hade föreställt dig?

Det är garanterat mycket mer än vad jag hade föreställt mig. Jag visste inte att det skulle vara så pass omfattande som det är. Jag tänkte väl att jag ska gå sångprofilen så det är väl mest sångpedagogik och sångteknik. Men jag har fått så mycket mer, arrangering, piano, pedagogik och utvecklingspsykologi och allt möjligt. Det är så... uppbyggande och det smittar av sig på huvudämnet. Så det är mer än vad jag väntade mig att det skulle vara, men det är positivt.

Är det något som varit särskilt utmanande?

Jag tror att för mig har det nog varit det här med improvisation och att utforska andra genrer både i pianospelet och sångmässigt. Jag har ju sjungit mest klassiskt innan så det är först här som jag fått undervisning i jazz till exempel. Det var väldigt läskigt första året, jag vågade inte improvisera trots att det bara var jag och min sånglärare i rummet, det var jättejobbigt för det var så ovant för mig. Men jag har blivit bemött så hänsynsfullt, det har gjort att jag vågat släppa taget i min egen takt. Det är nog det största. Just att det är så kravlöst och väldigt personligt anpassat efter vem jag är, hur jag funkar och vad jag klarar eller inte klarar.

I vilket eller vilka områden inom musik och musikpedagogik ser du dig själv verksam efter utbildningen?

Jag skulle gärna läsa kompletterande utbildning efter SMI för att få lärarlegitimation, det är så jätteroligt att jobba med gymnasieelever. Så gärna gymnasiet eller folkhögskola och att jobba som körledare. Kör är också något som jag aldrig trodde att jag skulle våga leda för att jag har varit så socialt blyg. Men där har jag också utvecklats under tiden jag pluggat här.

Något annat du skulle vilja förmedla till den som funderar på att söka en musikpedagogisk utbildning?

Ja, det som jag ofta brukar säga till folk som undrar hur det är, det är just den där biten med att kontinuerligt omsätta allt i praktiken. Att man kan få respons på saker som händer i riktiga livet direkt. Det är ett ovärderligt sätt att bygga kunskap på.

Johan Lång är nyckelharpist och läser musikpedagogprogrammets tvååriga utbildning för musiker.

Vad har du för tidigare utbildning och i vilka sammanhang har du varit musikaliskt verksam innan du sökte SMI?

Om jag drar hela min historia väldigt kort. Fram tills jag gick ut gymnasiet så pluggade jag i princip inte musik (jag hade spelat klassisk fiol i kommunala musikskolan och tagit lite privatlektioner på nyckelharpa). Men efter gymnasiet gick jag två år på folkhögskola och upptäckte att det var det här jag ville göra. Så då sökte jag mig vidare till KMH:s kandidatprogram i folkmusik på nyckelharpa.

Ja, och det är väl främst det som har format mig som musiker, och det att jag sen har fortsatt att spela i band med musiker som jag har träffat på de här utbildningarna.

Varför valde du att utbilda dig på SMI?

För att jag ville ha en pedagogutbildning som är genrebred, dessutom har SMI ett väldigt gott rykte.

Efter din första termin på musikpedagogprogrammet - har utbildningen uppfyllt dina förväntningar så här långt?

Ja, det måste jag säga att den har gjort. Och vad som var viktigt för mig när jag sökte mig till SMI var att jag också skulle ha tid för mina egna projekt utanför utbildningen, samtidigt. Och det har jag väl haft, mer eller mindre. Det beror ju på hur mycket man har att göra och hur man prioriterar sitt liv. Men man är ju en vuxen människa som ska klara av att balansera det.

Så du har ett musikerliv vid sidan om dina studier?

Det är det som är tanken. Jag har ett antal gig och projekt som jag försöker driva igång, så ja.

Och så har du lite elever också?

Ja förstås! Jag driver ju studiecirklar i nyckelharpa och så har jag övningselever och så. Studiecirklar hade jag redan innan jag började på SMI. Men det var ju som att bara kasta sig i vattnet och... du har sett folk simma – simma själv liksom. Man kanske kan härma men har ingen djupare kunskap. Man lär ut som man blivit lärd. Och nu kan jag tänka, hur bra var det här egentligen? Hur vill jag att det här ska vara?

Vad har varit särskilt intressant, användbart eller utmanande?

Som folkmusiker har jag arrangerat ganska mycket och arbetat med det sättet att tänka på. Men när man jobbar med arrangering här är det ju lite mer ”traditionell musiklära” med ett helt annat förhållningssätt och det kommer nog att bli ännu mer när vi kommer att göra jazz-arr och sånt. Och det var ju mycket det jag var ute efter. Att få inblick i andra genrer också. Även om jag vet vad som ligger mig närmast.

Något annat du skulle vilja förmedla till musiker som funderar på att söka SMI:s musikpedagogprogram?

Om man ska gå en sån här utbildning som handlar om att bredda sig – pedagogik och genrebreddning. Då ska man fortfarande hålla sin motivation i huvudgenren uppe. För när man väl lämnat musikerutbildningen har man ingen som håller en i den handen längre. Där måste man leda sig själv. Och man måste fråga sig om man är mogen för det eller inte – det är det som är den stora frågan. Man kan inte komma hit och tänka att den gamla vanliga handen ska leda en. Nu är det andra händer man ska greppa.