logo

Intervju med en student på Logonomprogrammet

Lovisa Westbacke bor i Göteborg och går första året på Logonomprogrammet. Hon hade känt till programmet i många år och nu öppnade det sig en möjlighet att söka och få till det praktiska. Det fungerar fint med pendlingen till Stockholm tack vare att familjen ställer upp hemma.

Student-intervjuer

Hur kom det sig att du sökte till Logonomprogrammet och hur fick du reda på att det finns?

Jag är fascinerad av alla slags röster och ser jobbet med talrösten som ett spännande komplement till det jag redan gör som sångpedagog. Talrösten använder vi ju hela tiden och i så vitt skilda sammanhang. Det gör den extra intressant att jobba med. Jag älskar röster, alla slags röster, både den lite skrovliga, den sköra, den bullriga och den mjuka. Och jag är fascinerad över uttrycket vi kan få till med den. Vi människor går runt och bär på ett alldeles fantastiskt instrument med nästan oändliga variationsmöjligheter.

Logonomprogrammet har jag vetat om länge och varit intresserad av. Att jag sökte just nu beror på att jag jobbade med en sångelevs talröst ganska mycket i våras eftersom kön var lång till en logoped. Det var väldigt kul och blev som en sista pusselbit som behövdes.

Din första termin av fyra är snart slut – vad har varit mest intressant eller utmanande hittills?

Mixen av teori och praktik. Det är otroligt givande att exempelvis få jobba med Shakespeare i muntlig framställning samtidigt som vi har filosofiska samtal och intensiva litteraturstudier om lärande i pedagogiken. I utbildningen ingår en så bra blandning av kurser som berikar varann; röstanatomi, kroppsmedvetande, metodik, individuell röstträning mm. Jag tycker jag utmanas mest varje dag att tänka vidare och djupare parallellt som olika sätt att använda kroppen och rösten medvetandegörs och utvecklas. Sen har vi sedan en dryg månad tillbaka övningselever. Det är med skräckblandad förtjusning! Allt vi gör på utbildningen ska kokas ner och översättas i en undervisningssituation, det är svårt, men kul! Jag tycker jag utmanas att ta kliv hela tiden oavsett lektionsmoment, det är otroligt stimulerande.

Förväntningarna som finns på oss studenter upplever jag som höga och att det är en påbyggnadsutbildning känns tydligt. Vi förväntas komma med mycket kunskap i bagaget och det är oerhört sporrande att få möta kunniga och erfarna pedagoger som tar vid därifrån och skjutsar oss vidare. Sporrande och väldigt trevligt är det också att gå tillsammans med så fina och kunniga klasskompisar. Vi har med oss olika saker i bagaget som bidrar stort till både individuell och gemensam utveckling. I övningar på golvet, i gemensamma reflektioner och feedback och genom alla goda samtal både på och mellan lektioner.

Arbetsfältet för en logonom är stort, inom vilka områden vill du vara verksam i framtiden?

Som det känns nu lockar arbetet med den ”vanliga röstanvändaren” mest. Det finns ju yrkesgrupper som jobbar med förfinandet av rösten, men behovet av röstutveckling berör så många fler. Det kan handla om att använda rösten utan att blir trött, att göra sig bättre hörd, att ”landa i sin egen röst” eller att kunna använda rösten mer uttrycksfullt för att till exempel bli bättre på att entusiasmera. För en del kan det handla om att efter lite arbete tillsammans för första gången få känna att man trivs i sin röst. Att få gå in och jobba i det läget känns otroligt givande. Man blir ödmjuk inför uppgiften. Jag hoppas talrösten kan få bli ett område som är vanligt i fortbildning, när anställda själva frågar det.

Du bor och har familj i Göteborg och SMI ligger i Huddinge – hur fungerar det rent praktiskt?

Jag trodde innan att det skulle vara jättesvårt att få ihop, men det har löst sig bra. Jag övernattar hos mina föräldrar på Ekerö två kvällar i veckan så det är ju smidigt, men det är en satsning som också påverkar familjen ganska mycket. Tack vare min man, som verkligen vill hjälpa till att få det att fungera, och barnen som sedan i höstas tar varsin matlagningskväll i veckan, går det riktigt bra.