Anne Berglund Frid och Tove Simonsen läser sitt andra och sista år i Logonomprogrammet. Båda hade känt till logonomutbildningen i många år innan det blev tillfälle att söka. För Anne, som bor i Gävle med barn hemma, behövde det fungera med pendlandet till Stockholm två dagar i veckan. Tove, som bor i Stockholm, har haft mycket annat på gång och till slut blev det av.
Vilka är ni och hur hittade ni till Logonomprogrammet?
Anne: Jag har utbildning inom drama, teater och musik och har arbetat med olika projekt inom teater för barn och vuxna. Jag har också sjungit mycket i olika sammanhang och jobbat med teambuilding och kreativa övningar för medarbetare inom kommuner. Också är jag utbildad sjuksköterska.
Tove: Jag har en bakgrund inom teater. Jag frilansar som skådespelare och driver en fri teatergrupp. När jag gick en skådespelarutbildning i England, tränade vi mycket med ensemblen på att leda varandra i övningar, och redan där upptäckte jag att jag hade ett intresse i pedagogiska frågor.
Jag har pluggat annat också men har alltid hållit på med teater parallellt.
För ett par år sedan gick jag fristående kursen i Skapande dans här på SMI och blev påmind om att logonomutbildningen fanns och nu var det läge att söka.
A: Ja, jag har känt till och velat gå logonomutbildningen i 10 år och nu blev det aktuellt.
T: Javisst ja, du bor ju i Gävle, hur funkar det egentligen?
A: Det funkar jättebra, jag pluggar och arbetar mycket på tåget. Jag är så glad att SMI har det här upplägget med schemalagd tid 2 dagar i veckan, annars hade jag inte kunnat gå här. Jag jobbar vid sidan om och tack vare att jag bara behöver sova i Stockholm 1-2 nätter/vecka fungerar det, min dotter är 6 år nu så det går bra. Det är så kul och ger mig vidare perspektiv att komma till Stockholm.
T: Ja, jag jobbar och gör lite annat vid sidan av och även om studierna tar mycket tid så är det skönt att ha 2 dagar på skolan schemalagt, det ger struktur och samtidigt finns möjligheten att lägga upp studierna själv. Jag har ju inte familj så jag styr min tid.
Vad har varit det mest oväntat eller utmanande hittills?
T: Oj, ja det är många tankar som snurrar om det.
A: För mig är det att man jobbar så mycket med sin egen personliga röstutveckling. Det tar en stund innan man förstår och kan sätta sig in i detaljerna. Och sen är det utvecklande att sätta ihop det med det man gjort tidigare. Och att vi övar oss så mycket i det pedagogiska arbetet.
T: Ja, det finns hela tiden med att vi ska jobba med det här så det kopplas till övningsundervisningen med elever. Men också uppgifter som ”Hur skulle du lägga upp en kursdag eller föreläsning”, är jättebra. Man påminns om vad man ska ha utbildningen till och det kan ju kännas läskigt också, och därför är det bra! Att vänja sig vid det.
Det är bra att det är både konkret och praktiskt och att det teoretiska kopplas till det praktiska. Sen att vi har olika gästlärare gör att vi får flera perspektiv och vägar till hur man jobbar. Jag inser ju nu hur brett området röst är och hur mycket det finns att utforska.
A: Ja, även om det till syvende och sist mest handlar om att andas och att slappna av … (skratt)
T: Det är häftigt att upptäcka hur alla ämnen kompletterar varandra också.
A: Ja, hela utbildningen är som ett dignande smörgåsbord och jag längtar verkligen efter att få fördjupa mig mer.
Vad tror ni att ni kommer ha mest nytta av?
T: Metodiken som är så konkret och tydlig och kunskapen kring de röstekniska övningarna. Att inställningen är nyfikenhet och utforskande ger så mycket. Det är väldigt bra att få träna sig i undervisning genom övningseleverna. Och muntlig framställning såklart, och den gestaltande träningen.
A: Ja, håller med, att få stöta och blöta i metodiken och alla konkreta övningar, att planera och förbereda mig noga, att vara konkret, fonetiken och röstanatomin som är jätteviktiga.
Nu går ni sista året, vad har ni för planer? Hur tänker ni använda utbildningen när ni är färdiga?
A: Jag vill arbeta med många olika grupper. Till exempel enskilda elever, lärare, företagsledare och även sjukvårdspersonal som behöver hitta en trovärdig, trygg och hälsobringande röst som ger patienten ett lugn. Kanske jobba med berättande och röst för förskollärare eller personer som har svenska som andraspråk och behöver träna sitt uttal, ja det finns så många områden. Om tio år jobbar jag med utbildningar, föreläsningar och teater, allt hänger ihop.
T: Ja, just nu känner jag mig lockad av att jobba med många olika slags klienter, det är så mycket som är spännande! Jag hoppas kunna jobba både med grupper och enskilda elever, både inom teatern och utanför. Eftersom jag också är verksam som skådespelare tänker jag att det konstnärliga utforskandet av röstarbetet blir något som jag kommer fördjupa parallellt med det pedagogiska.
Något särskilt ni vill nämna om SMI och utbildningen?
A: SMI är en väldigt kreativ plats att vara på. Det känns tillåtande och högt i tak. Alla är väldigt lyhörda och flexibla – både lärare, expedition och ledning. Vi studenter värnar om skolan och är vuxna människor som agerar så. Skolans lokaler inbjuder till både gemenskap och respektfullt beteende.
T: Skolan är ju ganska liten vilket skapar en bra och lite intimare känsla, man känner igen folk. Det är lätt att få tag i rätt person om man behöver hjälp med något. Alla lärare känns väldigt engagerade, både i oss studenter och de ämnen vi studerar. Det är en fin känsla av gemenskap.
Har ni något tips till den som vill söka logonomprogrammet?
A: Det är viktigt att förstå att det är en heltidsutbildning även om det bara är schemalagt två dagar. Och man läser många ämnen parallellt, så lär dig en bra studieteknik.
T: Ja, fördelarna med det är att det är lättare att integrera de olika ämnena när de löper parallellt. Kom ihåg att två år går väldigt fort…
Senast upppdaterad: 2023-04-12