Vilda djur undersöks i jakt på smittämnen
I jakten på nya såväl som gamla bekanta infektioner, har Smittskyddsinstitutet (SMI) stor nytta av att arbeta med och provta vilda djur, som rör sig i områden där smittämnena cirkulerar naturligt i miljön.
I de projekt som pågår på SMI, både löpande och specifikt under temaåret, är ett antal arter involverade och i många fall kommer resultaten från de djur som undersöks kunna användas för att ge svar på ett flertal frågeställningar om olika smittämnen.
Några av de infektioner och djur vi fokuserar vårt arbete på under temaåret är:
Sorkfeber, harpest och gnagare
Under de två senaste vintersäsongerna har fler sorkfeberfall rapporterats än någonsin tidigare. Dessutom har harpesten under det senaste decenniet rört sig söderut över landet och incidensen är nu högst i södra Mellansverige. För att öka förståelsen kring dessa två infektioner som sprids via gnagare testas dessa i Norrbotten, tvärs över landet från Värmland till Uppland, Halland till Småland och i Skåne, på olika latitud i Sverige samt andra platser av intresse. Dessa områden har valts ut för att representera skilda miljö- och klimatförhållanden i olika delar av landet och är utlagda inom områden för det nationella övervakningsprogrammet NILS (= Nationell Inventering av Landskapet i Sverige). Gnagarna kommer att undersökas avseende ett flertal smittämnen som till exempel Puumalavirus (sorkfeber) och tularemibakterier (harpest).
I andra studier, som fokuserar på hur mängden sork varierat under en längre tidsperiod, används data från Västerbotten insamlade vid Umeå Universitet. Där har man mätt gnagares relativa beståndsstorlek varje vår och höst sedan 1971. Detta kan sedan relateras till antal personer som insjuknar i smittor som sprids med gnagare.
Luft- och myggburna och andra smittor i naturen
Vildsvin fungerar som en slags dammsugare när de far runt och bökar i marken över vidsträckta områden på uppemot hundra till tusen hektar. Under jakten på föda drar de även i sig luftburna smittämnen som finns i jorden och bildar antikroppar mot dessa. De kan även bli smittade av vissa virus via myggstick. Även andra smittor, som exempelvis hepatit E, sprids mellan vildsvinskultingarna. Ett flertal av dessa smittor som Puumalavirus, tularemibakterier, Westnilevirus, hepatit E-virus och Helicobacter smittar även människor. För att undersöka om dessa smittor finns i vår natur kommer blodprover från skjutna vildsvin undersökas på SMI. Man kommer att leta efter antikroppar mot dessa smittämnen. Blodproven kommer även att undersökas för andra smittämnen. Proverna som kommer från vildsvin från hela Sverige ska användas som ett slags övervakningssystem för om och i så fall var vi har dessa smittor och för att detektera helt nya och/eller okända smittämnen i naturen.
Rabies och fladdermöss
Infektion med lyssavirus orsakar sjukdomen rabies som är en akut dödlig hjärninflammationen och av de mest fruktade zoonoserna. I Sverige förekommer inte inhemsk rabiessmitta. I mitten av 1980-talet kunde lyssavirus påvisas hos fladdermöss i Danmark. Tidigare hade endast enstaka rabiesinfekterade fladdermöss hittats i Europa och då företrädesvis i norra Tyskland. I samband med fynden i Danmark startades en passiv övervakning avseende rabies hos fladdermöss i Sverige. Passiv övervakning innebär att hjärnmaterial från djur som hittats döda eller mycket svårt sjuka undersöks. Hittills har cirka fem hundra djur undersökts, samtliga med negativt resultat.
De senaste åren har det visat sig att aktiv övervakning med insamling av serum för antikroppsundersökning och saliv för påvisning av genetiskt material från virus, ger bättre information om förekomst av rabies hos fladdermöss. Den nu aktuella studien på SMI tar hänsyn till detta och kommer initialt att fokusera på djur fångade i Skåne under juli-september. Fångst och provtagning sker i samverkan med några av Sveriges främsta fladdermusexperter. Insamlat provmaterialet planeras även undersökas för andra virus. Projektet är ett samarbetsprojekt mellan Smittskyddsinstitutet, Statens Veterinärmedicinska Anstalt och Naturvårdsverket.
Uppdaterad 2008-04-29 16:23