Populära löss och gosiga lejon för pappaledig parasitolog
Publicerad i Smittskydd nr 5 2007
Jag är inte bara parasitolog – jag är pappa också! Spenderar nu min tid med bland annat blöjor, lek i sandlådan och städning.
Oskar, 15 månader, är fenomenal på att snabbt ta fram saker jag inte visste att vi ägde och lägga dem i sin alldeles egna ordning i rummet. När han sedan sorterat klart, ger han sig iväg för att byta både rum och saker – och börja om igen. Min pappaledighet är allt utom just ledighet, det är kul, givande och spännande men även energikrävande och tålamodsprövande. Tänk om jag bara hade en liten del av den energi som Oskar har och visar upp!
Snart kommer jag dock på mig själv med att jag fortfarande tänker som en parasitolog. När vi är i sandlådan så undrar jag osökt vilka katter som varit här och om de varit smittade med urdjuret Toxoplasma gondii. En parasit som kan leva och föröka sig i de flesta varmblodiga djur men enbart har sexuell förökning i just kattdjur. Flera studier visar nu att möss som är infekterade med parasiten ändrar sitt beteende. De blir mer aktiva, mer orädda för just katter – de till och med söker sig mot katter. Det är förstås förödande för just mössen – men glädjande för parasiten. I kattmagen träffas de små urdjuren och har sexuell förökning vilket gör att evolutionen får lite extra fart.
I människor finns parasiten Toxoplasma gondii ofta vilande i stora delar av olika populationer – i Sverige hos cirka tio procent av befolkningen. Oskar leker och jag bollar med olika frågor som dyker upp…: om denna parasit kan ändra musens uppfattning, vad händer då i människor som är positiva? Finns det några samband mellan att ha en parasit i hjärnan och någon annan sjukdom? Och hur ser infekterade personer på kattdjur – känns lejon plötsligt lite ofarliga?
Efter sandlådan går Oskar och jag för att hämta storasyster Matilda på dagis. Här väntar jag på de första plakaten: ”Vi har löss eller mask”. Dessa parasiter är ju betydligt större än urdjuret. Båda är de flercelliga, masken lever ofta inuti och lusen utanpå kroppen. Gemensamt för alla tre är dock att de är framgångsrika när det gäller att hitta människor att leva på eller i.
Springmask är vanlig i förskolor. Det kliar i stjärten men är relativt ofarligt, och det finns medicin man kan ta. Till skillnad från lusmedicin så ser inte apoteken någon större försäljningsökning av maskmedicin, vilket kan betyda att vi inte ser någon ökning av maskfall per år.
Försäljning av lusmedicin ökar däremot och har så gjort de senaste åren. Varför? Det kan bero på att det finns fler löss i samhället i dag än för 20 år sedan. Det kan även bero på att lössen har blivit resistenta mot en del av de lusmedel som säljs eller att vi har blivit sämre på att behandla och att vi därför köper mer lusmedel i dag. Vad jag själv tänker på – under tiden Oskar hjälper sin storasyster att ta på sig kläder – är att vi visserligen kan ha en viss resistens bland våra löss i Sverige, men att den inte är utbredd och att det troligen är få löss som är resistenta. Antagligen skulle vi ha en jämnare försäljning av lusmedel under året om det var en majoritet av lössen som var resistenta.
Försäljningsökningen beror snarare på att vi faktiskt har fler löss i samhället i dag jämfört med för 20 år sedan. Detta kan i sin tur bero på tätare barngrupper, naturlig ökning eller en kombination av de båda och någon annan faktor. En annan intressant iakttagelse – storasyster tar nu på sig skorna – är det enorma mediala intresse som finns för just löss.
I Sverige är det ingen som dör eller får svårare sjukdomar som kräver vård på sjukhus av löss. Men en enkel sökning av ”löss” på svenska nätet ger mig hela 144 000 träffar – för en parasit som vi inte blir sjuka av! Jämför gärna med andra parasiter där patienter ofta behöver vård (Cryptosporidium, bandmask, Leishmania och Trypanosoma – alla under 1 000 träffar). Vad lär vi oss av det?
Det blir en senare tanke för nu är båda barnen påklädda, och det är dags och gå hem för att laga middag och titta på Bolibompa.
