Nytt nationellt system ska stoppa antibiotikaresistensen
Det behövs ett enhetligt nationellt system för övervakning av antibiotikaresistens för att hejda spridningen. Effektivare datainsamling, snabbare analyser och tydligare ansvarsfördelning ska bidra till -snabbare upptäckt av antibiotikaresistenta bakterier.
Antibiotikaresistens är ett växande folk-hälsoproblem som orsakar ökad sjuklighet och dödlighet i bakteriella infektioner. Detta medför stora kostnader för sjukvården, bland annat i form av dyrare läkemedel och förlängda vårdtider. Ytterst är frågan om antibiotikaresistens förstås en fråga om patientsäkerhet – den enskilda patienten ska kunna få en säker antibiotikabehandling. Och för att kunna begränsa smittspridningen av bakterier med viss resistens eller med överförbara resistensgener gäller det att på ett tidigt stadium bli medveten om dess förekomst så att spridningsbegränsande åtgärder kan vidtas.
Smittskyddsinstitutet (SMI) ansvarar för den nationella övervakningen av antibiotikaresistens hos människor och i mitten av november presenterade SMI tillsammans med Strama (Samverkan mot antibiotikaresistens) ett förslag till nytt nationellt system för resistensövervakning.
Alla blir delaktiga
Johan Struwe. Bild: Magnus Pehrsson. Det kanske viktigaste i förslaget till ny resistensövervakning är att alla parter, landsting, primärvård, lokala laboratorier och SMI, blir delaktiga och att ansvarsfördelningen är tydlig.
– Om man i dagsläget hittar en besvärlig bakterie som man behöver undersöka noggrannare så blir väldigt ofta frågan:Vem ska stå för kostnaden för det? Och då blir frågan också hur långt man ska driva karakteriseringen av en viss bakterie. De här oklarheterna leder till att det tar tid men också till att ansvaret faller mellan stolarna. Därför är det av stor vikt att alla parter kommer överens om vissa strategier och att olika parter får tydliga uppdrag, säger Johan Struwe, överläkare på avdelningen för epidemiologi på SMI samt Strama.
Datainsamling varje dygn
Bakgrunden till det framtagna förslaget är att det i dagsläget inte finns något ändamålsenligt system för resistensövervakning, enligt Johan Struwe.
– Det system som finns i dag har flera brister. Dels är det inte möjligt att upptäcka bakterier som är multiresistenta, det vill säga som har utvecklat resistens mot flera typer av antibiotika, dels finns det inga klara definitioner eller riktlinjer för när ett provsvar i laboratorierna ska anses som avvikande eller onormala. Men framförallt är ansvarsfördelningen väldigt oklar och otydlig – vem som ska göra vad och när och vem som ska stå för kostnaderna. Det riskerar att försena upptäckten av resistenta bakterier och därmed lämpliga motåtgärder, säger han.
Därför föreslås att SMI får i uppdrag att upprätta en nationell databas till vilken lokala odlingsresultat och resistensdata fortlöpande kan överföras i avidentifierad form.
För närvarande bygger resistensövervakningen på att de lokala mikrobiologiska laboratorierna skickar data från begränsade stickprov till SMI. Dessa baseras på att behandlande läkare skickar in prov från patienter med misstänkt bakterieinfektion.
En brist i dag är att laboratorierna inte har något tydligt uppdrag att sammanställa lokala resistensdata, alltså det sammanlagda antalet fall av upptäckta resistenta bakterier. Detta gör det svårt att få en helhetsbild av resistenssituationen såväl lokalt som nationellt. En del laboratorier skickar in begränsade sammanställningar över lokala resistensdata men långtifrån alla, många gånger på grund av bristande it-stöd. Det som avgör är ofta det enskilda landstingets eller laboratoriets ekonomiska prioriteringar och intresse för frågan på laboratoriet.
– I en internationell jämförelse har vi ett hyggligt system, men det kan bli mycket bättre. Om alla lokala laboratorier dagligen skickade in avidentifierade data om sina provsvar skulle alla få en mycket bättre överblick samtidigt som vi betydligt snabbare än i dag skulle kunna upptäcka resistenta bakterier och därefter vidta åtgärder för att hejda spridningen, säger Johan Struwe.
Tydligare ansvarsfördelning
Därför föreslås bland annat att sjukvårds-huvudmännen, det vill säga landstingen, ger i uppdrag till de mikrobiologiska laboratorierna att delta i ett framtida nationellt och även internationellt program för resistens-övervakning och att landstingen får i uppdrag att integrera övervakningen av antibiotikaresistens inom det enskilda landstinget i kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet.
– Om vi ska få resistensövervakningen att fungera måste någon vilja ha resultat från verksamheten. Därför är det viktigt att huvudmännen ställer tydliga frågor om resistenssituationen, säger Johan Struwe.
Landstingen förslås också inrätta lokala analys- och återkopplingsgrupper (Strama-grupper eller motsvarande) med uppdrag att fortlöpande analysera och återkoppla lokala resistensdata till förskrivare, allmänhet och beslutsfattare. Någon i varje landsting måste ha ett tydligt uppdrag och finansiering och vara drivande och ansvarig för att hålla ihop arbetet mot antibiotikaresistens.
Samarbete
– Det är viktigt att poängtera att resistens-övervakningen är en gemensam uppgift för de lokala laboratorierna och SMI – det handlar om ett samarbete som bygger på återkoppling och backup som alla har nytta av. De lokala laboratorierna kan härigenom uppmärksammas på specifika fynd av antibiotikaresistenta bakterier alternativt en ökning av en specifik typ av resistens som de på manuell väg kanske inte hade uppmärksammat, och SMI får hjälp att skaffa sig en överblick. Dessutom kan vi med större datamängder säkrare uttala oss om utvecklingen både lokalt och nationellt, säger Johan Struwe.
De flesta bakterier som har utvecklat resistens finns inte med i smittskyddslagen i dag och det finns egentligen inte någon som har en fullständig överblick över resistens-situationen, vilket gör det angeläget att snabbt upptäcka resistenta bakterier.
En viktig nyhet i förslaget för att så tidigt som möjligt upptäcka resistenta bakterier är att man ska bygga upp ett system för resistensövervakning inom primärvården för lite friskare patienter. Bland annat ska prover och bakterieodlingar tas på patienter med relativt vanliga infektioner som halsfluss eller urinvägsinfektion.
– När det gäller de här infektionerna tas i regel inga odlingar eftersom man inte anser att det finns behov. Men då riskerar vi att det sker en resistensutveckling som vi inte känner till, och eftersom vi vet att vår kunskap är begränsad om hur omfattande resistensen är bör vi utöka antalet provtagningar och bakterieodlingar, säger Johan Struwe.
På det viset kan SMI på ett bättre sätt medverka till att återkoppla till de läkare som skriver ut antibiotika vilket inte görs i någon nämnvärd utsträckning i dag.
Det är också viktigt, anser han, att inte överskatta resistensproblemet och använda onödigt breda antibiotika vilket kan vara risken om den behandling läkaren ger i öppenvården baseras på resistensuppgifter från bakterier framodlade från patienter inom slutenvården med svåra infektioner.
Relativt liten kostnad
Någon exakt uträkning av vad det skulle kosta att genomföra förslaget finns inte, men enligt Johan Struwe är kostnaden relativt liten i förhållande till problemets storlek.
– På SMI rör det sig om ett antal personer som ska analysera och övervaka de data som SMI får in från de lokala laboratorierna. SMI har sagt att man kan omfördela kostnaderna för att kunna testa systemet under nästa budgetår, men därefter behöver en del resurser permanentas för att SMI ska kunna läsa av, övervaka, analysera och återkoppla inkommande data.
Håkan Nordgren på förbundet Sveriges kommuner och landsting (SKL) anser att kostnaden för en fungerande nationell resistensövervakning är rimlig.
– Vi ser det som väldigt angeläget att vi får ordning på antibiotikaresistensen. Om vi inte lyckas bromsa utvecklingen nu så kommer det annars i ett senare skede att drabba landets landsting och kommuner med väldigt höga kostnader och krav på åtgärder. Så i det perspektivet är den programvara som de mikrobiologiska laboratorierna behöver för att kunna tanka ut aktuella resistensdata och skicka dem till SMI en rimlig kostnad som vi hoppas att landstingen kan prioritera, säger Håkan Nordgren, handläggare på SKL som arbetar med övergripande it-frågor inom förbundet.
Regeringen har mottagit rapporten och SMI väntar nu att regeringen utfärdar ett regleringsbrev där SMI får i uppdrag att genomföra förslaget till nytt resistensövervakningssystem.
Text: Mette Hultgren
Fakta & fördjupning
Förslag till nytt system för resistensövervakning
SMI och Strama fick år 2007 i uppdrag av regeringen att göra en översyn av antibiotikaanvändningen och antibiotikaresistensen.
Arbetet redovisades den 18 november genom en rapport som dels beskriver det existerande nationella systemet för övervakning av antibiotikaresistens, dels föreslår ett nytt nationellt system. Läs rapporten
