Sjukdomsinformation om shigellainfektion

Andra benämningar: bacillär dysenteri, rödsot

Shigellainfektion var under 1700- och 1800-talen en mycket vanlig och allvarlig sjukdom i Sverige. I tredje världen är shigellainfektioner fortfarande en allvarlig sjukdom och orsakar många dödsfall, framför allt hos barn. I Sverige rapporteras nu omkring 400–600 fall per år, varav cirka 80 procent har smittats utomlands, framför allt i mer fjärran länder till exempel Indien och Egypten.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomen orsakas av shigellabakterier. Det finns fyra olika arter: Shigella dysenteriae, S. boydii, S. flexneri och S. sonnei. S. dysenteriae, typ 1, är den allvarligaste formen och utövar sin effekt också via ett gift (toxin). S. sonnei är numer den vanligast förekommande arten i Sverige. Människan är enda reservoar av betydelse.

Bakterien utsöndras med avföringen och sprids främst genom smittade födoämnen, t.ex. grönsaker som sköljts med avloppsvatten. Vid dåliga sanitära förhållanden är det inte ovanligt med direkt kontaktsmitta från person till person, och även vid utbrott i Sverige ses ganska ofta sekundärfall. Detta beror på den låga infektionsdosen, cirka 10-100 bakterier räcker för att framkalla sjukdom. Utsöndringstiden är vanligen kortare än fyra veckor men betydligt längre bärarskap kan förekomma.

Inkubationstiden är vanligen två till tre dygn (ett till sju dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomen debuterar vanligen med måttlig feber och diarré. Buksmärtor är ofta ett påtagligt symtom. Avföringen blir inte sällan slemmig och blodtillblandad. Vätskeförlusterna kan bli stora, speciellt hos barn och äldre personer. Komplikationer kan ses, framför allt i form av ledbesvär. Behandling med antibiotika ges ofta, såväl för att minska sjukdomssymtomen som för att minska smittspridning.

Diagnos ställs genom att bakterierna påvisas i avföring. Metoden är osäker då bakterierna lätt dör under provets transporttid till laboratoriet.

Allmänt förebyggande åtgärder

Något vaccin för allmänt bruk finns ej, Den låga smittdosen gör att smittan lätt kan spridas från person till person, varför en mycket god hygien är viktig. Personer inom livsmedelsbranschen bör vara särskilt uppmärksamma på risken för shigellainfektion och på de regler som gäller.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Shigellainfektion klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI). Shigellainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Vid misstänkt smitta från livsmedel eller vatten skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.

God personlig hygien är viktig för den smittade och för omgivningen. Enskild toalett är bra, om sådan lätt kan ordnas, men är oftast inget krav. Isolering av den sjuke är inte nödvändig.

En smittad bör helst inte hantera oförpackade livsmedel eller laga mat åt andra personer; om detta ändå är nödvändigt måste man vara extremt noga med handhygienen. Om man arbetar med livsmedel och har smittats med Shigella blir man i första hand omplacerad till andra arbetsuppgifter. Om detta inte går kan avstängning enligt smittskydds- eller livsmedelslagstiftningen bli aktuell.

Barn med shigellainfektion bör ej vistas på daghem/förskola.

Kommentarer

"Rödsot" var förr i tiden en benämning på sjukdomstillstånd med blodiga diarréer. Namnet kan ha använts om amöbadysenterin men avsåg nog oftare den bacillära dysenterin (shigellos). "Dys" kommer från grekiskan och betyder dålig, illa fungerande, "enteri" av grekiska enteron (tarm), och "dysenteri" kan tolkas som "ont i tarmen". Bägge sjukdomarna kan ha liknande symtombild och fick därför samma namn innan mikrobiologisk analys fanns tillgänglig. Senare benämnde man sjukdomarna "amöbadysenteri" respektive "bacillär dysenteri".

Shigellautbrott är relativt ovanliga i Sverige och orsakas främst av smittade personer som lagat mat åt andra. Smittspridning har även förekommit via importerade livsmedel, som till exempel dessertostar och isbergssallat. Shigellabakterierna är svåra att spåra i livsmedel, och ett negativt resultat utesluter inte att livsmedlet kan vara smittat. Smitta från person till person förekommer.

• Under två veckor våren 1994 rapporterades i Sverige 20 livsmedelsburna utbrott orsakade av importerad isbergssallat från Spanien. Det rörde sig om flera olika mikroorganismer, bland annat Shigella. I England och Norge sågs samma typ av smittspridning, och även i Tyskland och Danmark noterades viss ökning av shigellafallen.
• Under 2008 insjuknade totalt 17 barn, föräldrar och bekanta med Shigella sonnei i ett utbrott i Kalmar. Indexfallet gick på förskola där flera av barnen smittades och sekundärt deras föräldrar. Att barnen hjälpte till vid matlagning kan ha bidragit till smittspridningen.
• Drygt 140 personer insjuknade i ett stort utbrott 2008 efter att ha ätit lunch i en personalrestaurang i Stockholm. En ovanlig typ av Shigella sonnei konstaterades hos cirka hälften av fallen. En kohortstudie pekade på en ökad risk associerad med att ha ätit rårivna morötter från salladsbuffén, detta kunde dock aldrig bekräftas via odling och spårning av morötterna.
• Under 2009 inträffade ett utbrott med den ovanliga typen Shigella dysenteriae typ 2 i Sverige. Cirka 50 personer spridda i landet insjuknade. Den epidemiologiska utredningen ledde till sockerärter från Kenya som misstänkt smittkälla.