Sjukdomsinformation om papegojsjuka

Andra benämningar: ornithos, psittacos

Papegojsjukan, också kallad ornithos (eller psittacos när den drabbar fåglar), är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.

Fåglar utgör den främsta reservoaren för smittämnet. Till en början iakttogs sjukdomsfall hos människa efter kontakt med smittämnet via papegojfåglar, så kallade psittacina fåglar, därav namnet psittacos. Senare visade det sig att smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar. Även andra djur kan smittas.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydophila psittaci. Närbesläktade organismer förorsakar hos människa ögonsjukdomen trachom samt klamydiainfektioner i könsorganen. C. psittaci kan framkalla sjukdomstillstånd hos ett flertal djurarter. Mest kända är fågelinfektioner och smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar, över 100 arter har beskrivits kunna föra smittan vidare. Men även husdjur som häst, nötkreatur, får och getter kan insjukna. De stammar som då är aktuella tycks dock inte kunna smitta människa. Smittämnet sprids till människa från fåglar, främst som luftburen smitta. Smittade fåglar kan te sig sjuka med matvägran, andningsbesvär, snuva och diarré, men sjukdomstecken kan också saknas helt. Fågelträcket innehåller stora mängder smittämne liksom nässekretet. Intorkat nässekret kan förekomma på fåglarnas fjäderdräkt och därifrån spridas ut i den lokal där fåglarna förvaras.

Infektionsdosen är låg, relativt få organismer räcker för att ge en infektion. Friska smittbärande fåglar är vanliga, och dessa kan utsöndra smittämnet intermittent under månader. I stressituationer, som exempelvis vid transporter och vid förvaring i trånga burar, kan dessa smittbärare insjukna och då utsöndra stora mängder smitta. Så gott som alla personer är mottagliga. Immuniteten uppges vara långvarig, kanske livslång. Smittöverföring från människa till människa torde vara mycket ovanlig.

Inkubationstiden är vanligen cirka tio dygn (en till fyra veckor).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Oftast ses en atypisk form av lunginflammation där symtomen från luftvägarna är mycket diskreta. Hosta kan saknas och vid undersökningen hörs sällan biljud över lungorna, varför diagnosen lunginflammation ibland måste ställas enbart med röntgen. Ibland liknar bilden influensa med allmänpåverkan och generell muskelvärk. Tecken på hjärninflammation, med nedsatt medvetandegrad, samt leverpåverkan kan förekomma.

Sjukdomen behandlas med antibiotika, ofta under ganska lång tid (flera veckor). Obehandlad har dödligheten i sjukdomen vid vissa utbrott angetts uppgå till 20 procent. I Sverige är dödligheten nu i storleksordningen 1 procent. Diagnos ställs genom att antikroppar påvisas i blod. Diagnosen försenas ofta eftersom sjukdomsbilden är okarakteristisk.

Allmänt förebyggande åtgärder

Med tanke på hur utbrett smittämnet är i naturen bör allmänheten upplysas om riskerna vid rengöring av t.ex. fågelbord, fönsterbrädor och takrännor, samt om att vilda fåglar som visar tecken på sjukdom kan sprida ornithos. Inför massiv exposition för fåglar eller fågelträck bör individuella skyddsåtgärder vidtas, man bör till exempel undvika att andas in damm och iaktta noggrann handhygien.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Papegojsjuka är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Vid inträffade fall av papegojsjuka är det viktigt att smittkällan spåras så långt det är möjligt.

Papegojsjuka är en smittspårningspliktig sjukdom. Misstänkta fåglar kan t.ex. undersökas via Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).

Kommentarer

• Även sjuka/smittade fåglar kan behandlas med antibiotika. Importerade fåglar ska vistas i karantän och antibiotikabehandlas under karantänstiden. De lokaler där smittade fåglar förvarats måste rengöras noga.
• I början av 1982 diagnostiserades 16 fall av luftvägsinfektion i Örebro orsakad av chlamydia, av dessa hade 14 sannolikt smittats i Örebro och 12 av dem hade haft kontakt med en specifik zoologisk affär eller undulater därifrån. Diagnosen ställdes serologiskt med komplementbindningsteknik som inte kunde skilja mellan C.pneumoniae eller C.psittaci. Utbrottet upphörde strax efter att en familj köpt två undulater i affären. Tre familjemedlemmar i den familjen sjuknade. I efterhand är det sannolikt att de två personer som inte hade samband med affären var infekterade med C.pneumoniae (”TWAR”) och inte C.psittaci som ger papegojsjuka. Serum för sådan undersökning fanns ej kvar då modern analysteknik blev tillgänglig.
• På Färöarna inträffade ett stort utbrott med 174 fall av papegojsjuka hos människor under åren 1930-38 varav 20 procent dog. Detta utbrott skedde efter att ett skepp lastat med papegojor från Argentina hade angjort Färöarna och kastat de papegojor som dött under överfärden från Sydamerika överbord när de låg i hamnen. Man tror att smittan först spreds till vilda fåglar på ön och att boende på Färöarna smittades när de jagade och tillagade stormfåglar. Särskilt unga kvinnor drabbades hårt då de hade till uppgift att plocka fjädrarna från fåglarna.