Sjukdomsinformation om klamydiainfektion

Klamydia är nuförtiden den i särklass vanligast rapporterade sexuellt överförda infektionen i Sverige.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomen orsakas av en bakterie, Chlamydia trachomatis. Bakterien finns i urinröret, hos kvinnor även i slidan/livmoderhalsen, och ibland i ändtarm och/eller svalg och smittar vid samlag och andra oskyddade sexuella kontakter.

Inkubationstiden är kort, några dygn till någon vecka.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Många som smittas med klamydia märker inte att de har sjukdomen, eftersom smittan ofta inte ger några symtom alls. Eventuella symtom yttrar sig främst med sveda/klåda när man kissar, beroende på inflammation i urinröret. Kvinnor som inte behandlas kan få bestående skador på äggledarna med risk för sterilitet, och män kan få inflammation i bitestiklarna.

Barn kan smittas under förlossningen och få ögoninfektion eller lunginflammation, om mamman har klamydia. Infektionen är lätt att behandla med antibiotika, och om detta sker snabbt efter smittillfället är risken för följdsjukdomar liten. Diagnos ställs främst genom påvisande av smittämnet i urin, urinrör, livmoderhals, svalg eller ändtarm.

Allmänt förebyggande åtgärder

Kondom ger ett relativt säkert skydd mot klamydia, och andra sexuellt överförda infektioner, om kondomen är hel och används under hela samlaget. Eftersom många kan ha klamydia utan att veta om det, och detta kan leda till problem senare i livet, är det viktigt att personer som har anledning befara att de kan vara smittade låter undersöka sig inom sjukvården.

Detta innebär att de personer som en smittad person har haft samlag med kommer till sjukvården för information och undersökning (kontaktspårning). Om personen har stadigt sällskap får partnern efter provtagning också behandling med antibiotika, även om man inte kan påvisa klamydiabakterien.

Sannolikheten för smitta är nämligen stor, och trots infektion är det inte alltid bakterien påvisas. Det finns inget vaccin mot sjukdomen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Klamydiainfektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i landstinget samt till Smittskyddsinstitutet (SMI). Klamydiainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.

Kontaktspårning för att finna andra smittade är viktig, och därför obligatorisk. Man får inte ha samlag tills antibiotikakuren är genomförd.

Kommentarer

Sedan 1997 har antalet klamydiafall ökat i Sverige. En liknande situation ses inom hela EU-området. Den största ökningen har skett bland ungdomar i åldern 15 till 24 år.

En ny klamydiaklon som ej kunde detekteras med flera av de vanliga diagnostiska testerna hittades i Sverige hösten 2006. Vid analys med metoder som kunde diagnostisera klamydia inklusive den nya varianten visade det sig att i något län hade över 60% av de klamydiasmittade just denna nya variant. I andra län hade den inte spridit sig lika mycket, i något län hade färre än tio procent av de klamydiasmittade den nya varianten. De diagnostiska metoderna utvecklades så laboratorierna i Sverige kan nu diagnostisera alla varianter av klamydia. I den officiella statistiken kan det se ut som om antalet klamydiafall minskade under 2005-2006. Det ger en felaktig bild av klamydiainfektionerna de åren beroende av att den nya varianten då inte kunde diagnostiseras av flera laboratorier. Följande års statistik visar att antalet fall av klamydia fortsätter att öka i Sverige.

Se även LGV (Lymfogranuloma venereum)