Sjukdomsinformation om amöbainfektion

Entamoeba histolytica trofozoiter med intracellulära och extracellulära rödablodkroppar Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet Annan benämnig: amöbadysenteri, infektion med Entamöba histolytica

Amöbainfektion är en parasitsjukdom som finns i många delar av världen. Den är dock vanligare i t.ex. Asien, Afrika och Sydamerika än i Europa.

Entamoeba histolytica, den mikroorganism som orsakar amöbadysenteri, kan mikroskopiskt inte särskiljas från Entamoeba dispar, som är apatogen, dvs. icke sjukdomsframkallande. För att skilja dessa åt måste alltså mer sofistikerad metodik användas (se nedan). Sedan denna metodik införts har man kunnat konstatera att sjukdomen amöbainfektion tidigare kraftigt överdiagnostiserats.

De flesta fynd av E. histolytica görs idag på asylsökande/invandrare – en del positiva fynd görs också på hemvändande svenska turister från (i regel) fjärran resmål.

Antalet inhemskt smittade fall är numera mycket lågt.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

E. histolytica är en encellig mikroskopisk parasit (protozo), i ljusmikroskop inte skiljbar från E. dispar. I tarmen förekommer amöborna i en vegetativ form, trofozoiter. De lämnar dock kroppen som cystor (en viloform). Trofozoiterna är känsliga för intorkning och omgivningstemperatur och är inte smittsamma i sig. Cystorna tål större temperaturvariation, men ej kokning, och kan leva och bibehålla sin förmåga att infektera – t.ex. via förorenat vatten – under en längre tid. De kan dock inte föröka sig utanför människokroppen. Smittan utsöndras via avföringen. Infektionsdosen är låg, endast några få cystor behövs för att man ska bli sjuk. Smittspridning sker främst via vatten och/eller födoämnen men också direkt via händer och avföringsförorenade föremål. Sexuell smitta har rapporterats.

Bärarskap kan förekomma under lång tid, och en persons smittsamhet består så länge cystor kan påvisas i avföringen, vilket i obehandlade fall kan vara i månader till år.

Inkubationstiden är normalt 2–4 veckor men kan variera från några dygn till flera månader.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Infektion med E. histolytica kan förlöpa helt symtomfritt och amöban lever då i tarmen utan att skada tarmslemhinnan. Amöban kan också orsaka lindrig diarrésjukdom. Ibland ses dock svår dysenteri med smärtsamma tarmsammandragningar, frekventa, ofta blodiga tarmtömningar samt påverkat allmäntillstånd.

I enstaka fall kan amöbor spridas till andra organ och orsaka varhärdar, vanligtvis i levern. Antibiotikabehandling bör ges till såväl sjuka som symtomfria bärare med E. histolytica, både för att minska risken för komplikationer och för att minska smittsamheten.

Diagnos ställs i regel via mikroskopisk analys av avföringsprov eller tarmslemhinna. Differentialdiagnostik av E. histolytica gentemot E. dispar kan utföras med bl. a. PCR-teknik. Blodprov för påvisande av antikroppar är av värde vid svår dysenteri eller vid misstänkt amöbaorsakad varhärd i levern.

Allmänt förebyggande åtgärder

God vatten- och livsmedelshygien samt god handhygien förebygger smitta. Turister bör uppmanas att inte förtära okokt vatten eller råa grönsaker samt att hålla noggrann handhygien – särskilt i utomeuropeiska länder. Amöborna är liksom andra protozoer mycket motståndskraftiga mot vattenklorering. Vaccin finns ej mot sjukdomen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion med E. histolytica är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Infektion med E. histolytica är en smittspåringspliktig sjukdom. E. dispar ska således inte anmälas enligt smittskyddslagen. Vid inhemsk smitta utreds möjliga smittkällor, t.ex. vatten och grönsaker bevattnade med avloppsvatten. Vid misstanke om inhemsk vatten- eller livsmedelsburen smitta skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.

Kommentarer

• Vid ett vattenburet utbrott med mag- och tarmsymtom i Sälen 1986 (dricksvattnet blev förorenat med avloppsvatten) insjuknade under tre veckor totalt 3 600 personer. Hos dessa isolerades Giardia lamblia från ca 1 500 personer och hos drygt 100 personer påvisades amöba (oklart om det var E. histolytica eller E. dispar).

Rödsot är en gammal svensk benämning för sjukdomstillstånd med blodiga diarréer. Namnet kan ha använts om amöbadysenterin men avsåg oftare den bacillära dysenterin (shigellainfektion). Dys kommer från grekiskan och betyder dålig, illa fungerande, enteri av grekiska enteron (tarm), och dysenteri kan tolkas som "ont i tarmen". Bägge sjukdomarna kan ha liknande symtombild och fick därför samma namn innan mikrobiologisk analys fanns tillgänglig. Senare benämnde man sjukdomarna amöbadysenteri respektive bacillär dysenteri.