Antiretroviral behandling av HIV-infektion 2011
Referensgruppen för Antiviral Terapi (RAV) och Läkemedelsverket har sedan 2002 regelbundet publicerat nationella rekommendationer för antiretroviral behandling av HIV-1-infektion. I januari 2011 reviderade en arbetsgrupp under ledning av RAV rekommendationerna på nytt.
Sedan den senaste uppdateringen av behandlingsrekommendationerna publicerades 2009 har det inte tillkommit några nya läkemedel för behandling av HIV. Däremot finns mer data om nukleosidanalogerna abakavir och tenofovir samt nya jämförande data om efavirenz- och atazanavirbaserad behandling hos tidigare behandlingsnaiva. Det har även tillkommit ytterligare kunskap av betydelse för när behandling bör startas, om smittsamhet under pågående, effektiv behandling och om användning av efavirenz hos gravida.
Väsentliga nyheter i 2011 års behandlingsriktlinjer:
- Behandlingsstart rekommenderas nu i CD4-cellsintervallet 350–500 på basen av nya data kring morbiditet och mortalitet vid relativt höga CD4-tal. Detta gäller även för barn > 5 år.
- Valet mellan abakavir/lamivudin och tenofovir/emtricitabin. Dessa läkemedelskombinationer bedöms som likvärdiga, men har olika biverkningsprofil och något olika antiviral effekt. I enstaka fall kan detta ha betydelse för preparatvalet.
- De proteashämmare som nu rekommenderas i första hand är atazanavir/r eller darunavir/r.
- Efavirenz, atazanavir/r och darunavir/r bedöms som väsentligen likvärdiga vad gäller virologisk effekt och biverkningsrisk. Valet mellan de tre preparaten påverkas därför av den enskilda patientens situation och co-morbiditet samt preparatens kostnader.
- Den tidigare rekommendationen om att undvika efavirenz hos fertila kvinnor utan säker antikonception bedöms sakna vetenskapligt underlag.
- Rekommendationen innehåller helt nya avsnitt om (1) behandling och smittsamhet, (2) sen HIVdiagnos, (3) när man bör starta HIV-behandling i samband med opportunistiska infektioner och (4) behandling av HIV-associerad neurokognitiv svikt.
Publicerat 2009-01-18