Historia
Statsmedicinska Anstalten startade sin verksamhet 1909 på Regeringsgatan 18 i Stockholm. Bakgrunden var de stora framstegen inom bakteriologin under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. Vacciner började tillverkas och grundläggande kunskap om personlig och samhällelig hygien hade blivit tillgänglig och krävde tillämpning i nationell skala i sjukvård och förebyggande hälsovård.
Hörnpelarna i denna verksamhet var diagnostiska undersökningar för att upptäcka smittsamma sjukdomar hos människor och djur och framställning av bakteriologiska preparat (difteri-tetanusserum, smittkoppsvaccin, tuberkulin).
1918 ändrades Statsmedicinska Anstalten till Statens Bakteriologiska Laboratorium - SBL. När verksamheten växte flyttade man från Regeringsgatan till Vasagatan 15-17, där den förblev till 1937, då den flyttade till det nybyggda området i Solna/Huvudsta.
De följande årtiondena kännetecknades av en stadigt fortskridande utbyggnad av verksamheten. Den ökande kunskapen om infektionssjukdomarnas orsaker och spridningssätt ställde ökade krav på SBL. Fram till början av 70-talet hade omfattningen och inriktningen av SBL:s verksamhet väsentligen styrts av två faktorer:
- den vetenskapliga utvecklingen inom mikrobiologin och
- utbyggnaden av landstingens mikrobiologiska laboratorier.
Parallellt med att landstingen utvecklade mikrobiologisk diagnostisk service i egen regi minskade behovet av diagnostisk service från SBL, medan samtidigt behovet av SBL:s centrallaboratoriefunktioner ökade.
Under 70-talet inträffade också en rad händelser som kom att påverka SBL:s framtid, bland annat följande:
- Stockholm hade expanderat kraftigt och röster höjdes för att expansionen måste begränsas. En statlig utredning tillsattes som 1972 föreslog att 20 statliga myndigheter och verk, däribland SBL, skulle utlokaliseras från Stockholm. SBL föreslogs flytta till Umeå. Under de följande åren utlokaliserades samtliga utom SBL.
- SBL:s verksamhet bestod av diagnostik och epidemiologisk övervakning å ena sidan och produktion av bakteriologiska preparat å den andra. Det började alltmer ifrågasättas om det av principiella skäl var riktigt att dessa funktioner var sammanförda under en och samma organisation. Dessa överväganden resulterade i flera utredningar och slutligen till beslut om delning av SBL 1992, där produktionsdelen avyttrades till ett privat bolag (SBL Vaccin AB) och övrig verksamhet övergick till den nya statliga myndigheten Smittskyddsinstitutet (SMI) som startade sin verksamhet 1 juli 1993.
När SMI bildades 1993 beslutade regeringen att stödja en utökad forskningskapacitet för institutet. Man lät därför inrätta sex donationsprofessurer på Karolinska institutet, där innehavarna också är anställda vid SMI. Medan den tillämpade forskningen i stor utsträckning finansieras med statliga medel från SMI:s ramanslag bekostas den basala forskningen i sin helhet av externa anslag.
Externa forskningsanslag står idag för en tredjedel av SMI:s totala budget. 1998 flyttade SMI från SBL-området i Solna/Huvudsta till Karolinska Institutets Campusområde i Solna. Anledningen till flytten var dels att de gamla lokalerna inte var helt anpassade till den nya mindre myndigheten, dels för att underlätta forskningssamarbetet med Karolinska Institutet.
Uppdaterad 2009-11-03 12:29
