logo

Examensarbete 2019

Sammanfattning

Denna aktionsstudie är gjord med en grupp på tre kvinnliga lärare i förskoleklass. Jag ville undersöka om röstlektioner i grupp skulle kunna vara en möjlighet för lärarna att införskaffa sig verktyg för att kunna utveckla en bättre röstteknik, en större medvetenhet om den egna rösten samt mer kunskap och medvetenhet vad det gäller röstergonomi. Genomförandet av själva aktionsstudien gick till på det sättet att lärarna inför första lektionstillfället fick fylla i en enkät med frågor om deras röster och vad de skulle vilja förbättra. Svaren på frågorna låg till grund för min planering inför det första lektionstillfället. Aktionsstudien innehöll fem stycken lektionstillfällen och varje lektion varade i 60 minuter. För att bättre kunna förstå och höra lärarnas röstliga problem observerade jag utöver de fem lektionerna, även varje lärares arbete under lektionstid. Jag besökte varje lärare under ett tillfälle. Detta hjälpte mig att fördjupa och anpassa lektionerna till lärarnas individuella behov. Resultatet visar tydligt på att de tre informanterna under kursens gång genomgick en utveckling när det gäller medvetenhet om sin röst och en förbättrad röstteknik i övningarna. De fick också en ökad förståelse för rösten som instrument. Däremot gick den kunskapen aldrig över i deras spontantal. För att detta ska uppnås behövs fler lektioner samt uppföljning med återkommande lektioner.

Handledare: Susanna Leijonhufvud

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Sång- och dansintegrering är en företeelse som utövas världen över med olika syften och på olika nivåer. Som scenkonst har denna kombination blivit ett populärt fenomen genom främst musikalteatern och shower med popartister men korsningen av discipliner har också blivit vanligare i dans-och teatervärlden. För dem som vill satsa på både sång, dans och integreringen av dessa som en framtida profession krävs många timmar av hård träning och slit. I Sverige finns ett antal musikalartistutbildningar som har både sång och dans på schemat.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några musikalartiststudenter integrerar sång och dans samt hur de uppfattar erfarenheten av det. Vad finns det för svårigheter och möjligheter med att sjunga och dansa samtidigt? Vilka metodiska verktyg krävs för att bli bra på detta? Med utgångspunkt i det fenomenografiska perspektivet har en undersökning med tre deltagare som studerar heltid till musikalartister genomförts. Undersökningen innefattade ett experiment med observation av övningar som deltagarna utförde, en Stimulated recall-session där deltagarna med hjälp av observationerna analyserade sina egna handlingar samt kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Studien resulterade i två utfallsrum utifrån fenomenografins vad- och hurperspektiv där vad står för möjligheter och svårigheter med sång-och dansintegrering och hur står för metodik kring fenomenet. Av resultaten har det framkommit att de största hindren med integreringen är att sjunga och vara andfådd, att förena de olika andningsteknikerna i sång och dans, samt att dela sitt fokus på två konstformer. De positiva aspekterna som har visats är förflyttningen av fokus från röst till kropp och på så sätt bli av med spänningar vilket förbättrar sångtekniken, att hitta kroppsförankring i sången samt den konstnärliga vinsten med att berätta med två uttrycksmedel. Studien visar att det saknas metodik kring sång- och dansintegrering samt samarbeten mellan sångoch danspedagoger. Detta leder till förvirring hos elever som tränas i sång och dans var för sig då till exempel andningsteknikerna skiljer sig mycket åt.

Nyckelord: Sång, dans, sång- och dansintegrering, andningsteknik, sångundervisning, dansundervisning

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Syftet med denna studie har varit att ta reda på lärares personliga upplevelser av rampfeber och prestationsångest. Hur gör de för att dämpa symptomen och hur arbetar de med elever som visar nervösa karaktärsdrag? Metoden för detta har varit kvalitativa intervjuer med lärare inom kulturskolan. Resultatet visar att alla respondenterna uppvisar nervositet i olika omfattning beroende på situation. De som regelbundet spelar offentligt visar färre symptom för rampfeber, medan de som spelat i mindre omfattning uppvisar vissa nervösa karaktärsdrag. Det framgår att antalet medmusiker som uppträder avgör nervositetpåslaget hos respondenterna, att fler musiker bidrar till avtagandet av nervositet. Således medför solospel en större prestationsångest enligt resultatet. När det kommer till metoder att dämpa ångesten hos sig själv använder de som är i behov av det så kallad ”positive self talk” där målet är att skapa positiva tankar om sig själv och framförandet. De flesta respondenter svarar att de genom erfarenhet vet att scenskräcken försvinner efter en stund. Detta visar resultatmässigt att flertalet respondenter är befriade från en svårare form av fenomenet. Enligt respondenterna är det effektivaste sättet att slippa nervositet att vara väl förberedd och spela låtar som är på rätt nivå. Det framgår av resultatet att två interventioner används övergripande för behandling av rampfebern, den ena är den kognitiva interventionen – som vill förändra vissa tankemönster hos den utsatte, den andra är beteendemässig intervention – som går ut på att ändra vissa beteenden. Det första kan handla om tidigare nämnda ”positive self talk” eller ”visualisering”, att avdramatisera uppspelets natur. Den andra handlar om att utsätta eleven för själva uppspelet och att på så vis vänja sig vid situationen. Som resultatet visar vill respondenterna att eleverna är med om uppspel i lagom mängd. De resterande interventionerna, somatisk och farmakologisk, framkommer inte som användningsbara i resultatet, vilket tyder på dels okunskapen om dem samt att medicinsk behandling inom kulturskolan skulle medföra vissa moraliska dilemman, då många substanser kan vara beroendeframkallande.

Sökord: Ångest, prestationsångest, social fobi, nervositet, självförtroende, självkänsla perfektionism

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Syftet med min uppsats var att undersöka hur elever med ADHD upplever instrumental-undervisningen i musikskolan, detta för att kunna bidra med kunskap till pedagoger som arbetar elever med ADHD inom instrumentalundervisning. Fyra personer med ADHD-diagnos intervjuades om deras erfarenheter av instrumentalundervisning och musicerande. Alla personerna var elever eller före detta elever på en musikskola. Intervjuerna hade formen av kvalitativa forskningsintervjuer, det vill säga längre intervjuer där de intervjuade fick möjlighet att utveckla ett resonemang kring frågor som rörde deras upplevelser av instrumentalundervisning. Studiens resultat visar att det viktigaste när en lärare jobbar med elever med ADHD är att han/hon har ett bra personligt bemötande, och att han/hon ser eleven som individ, och inte som sin diagnos. Det är också viktigt att läraren bedriver en individanpassad undervisning, att han/hon inte tror att alla elever lär sig på samma sätt. Till sist är det viktigt att läraren uppmuntrar elevens positiva sidor och ger eleven redskap att jobba med sina svårigheter.

Handledare: Ketil Thorgersen

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Studiens syfte var att undersöka rösten i språkskiftet mellan modersmålet och andraspråket kopplat till identitet och känslomässig närhet. Den känslomässiga närheten betecknas i studien som språkets sinnliga närvaro. Genom intervjuer och perceptuell röstanalys undersöker studien informanternas uttryck i rösten i språkbytet mellan andraspråket och modersmålet i förhållande till sinnlig närvaro, samt till deras egna upplevelse av sin röstliga identitet. Som bakgrund går studien igenom begrepp som närvaro, andraspråk, röst och identitet. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer och perceptuell röstanalys. För analys och tolkning användes Paul Ricoeurs mall för narrativ identitet. Resultatet visar på att den sinnliga närvaron överlag är starkare i modersmålet och att förändringar av olika röstparametrar kan avläsas i rösten, men att frågan är mer komplex än mätbar och att rösten liksom identiteten hela tiden skapas på nytt i relation med omvärlden.

Handledare: Susanna Leijonhufvud

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka vilka vetenskapliga kunskaper den pedagogiska personalen i förskolan har om små barns sångröster. Vidare hur de förhåller sig till denna kunskap i sin praktik, hur de värderar den, hur de ser på sig själva som sångliga förebilder samt om det finns något samband mellan utbildning och dessa kunskaper och hur det i så fall yttrar sig. Författarnas erfarenhet av sångsamlingar i förskolan är att personalen ofta väljer ett för barnen alltför lågt röstläge. Barnen får då svårt att delta i annat än text och rytm, eftersom de fysiskt inte klarar av att reproducera förevisade toner. Vi skickade ut en webbaserad enkät till alla förskolechefer i Stockholms kommun som i sin tur fick i uppdrag att vidarebefordra den till sina anställda. Resultatet av enkäten visar att den pedagogiska personalen i förskolan tror sig ha goda vetenskapliga kunskaper om barns sångröster men att de inte värderar den kunskapen särskilt högt i praktiken då de vid sångsamlingar inte tar hänsyn till barnens röstläge i särskilt stor utsträckning. Vi kunde även se att de med förskollärarutbildning, samt de som musicerade på fritiden, värderade kunskapen om barns röstläge högre än övriga respondenter..

Handledare: Susanna Leijonhufvud

Ladda hem som pdf