logo

Examensarbete 2018

Sammanfattning

Syftet med studien var att ur ett jagperspektiv undersöka hur en skådespelare upplevde inläsningen av en och samma litterära text, regisserad av två olika regissörer. Skådespelaren var samma person som uppsatsförfattaren och författaren av texten. Frågor som berördes var vilka redskap regissörerna använde för att nå fram till sina estetiska ideal, samt hur skådespelaren gjorde för att förverkliga instruktionerna i röstregin. Ytterligare en del av syftet var också att utifrån vad som upplevdes i inspelningarna, uppfinna några nya metaforer för att uttrycka röstliga kvalitéer. Metoden som användes baserades på Barone och Eisners Arts based research, där konstnärligt material används i forskning, vilken sedan presenteras med hjälp av konstnärliga medel. Det teoretiska perspektivet hämtades från Deweys Art as Experience, där upplevelsen av konstverket är det som konstituerar verket. Av undersökningen framgick, att regissörerna hade skilda estetiska preferenser och metoder. Den ena regissören arbetade mot en tydlig och klar inläsning där textens skulle läsas beskrivande, medan den andra regissören arbetade med en mer gestaltande läsning och mer utagerade känslor hos karaktären, framförallt tristess. Metaforerna som passade den beskrivande läsningen befanns vara ord som brokad, diamant och elegans, medan några ord som befanns passa den mer gestaltande läsningen var kött, choker och lost. Genom metoden fann jag mig upptäcka kvalitéer i min röst som jag aldrig hört förut, och genom att beskriva dem artistiskt fann jag mig uttrycka samma kvalitéer på ett för mig helt nytt vis. De nya metaforerna för röstkvalité kommer jag kunna använda i min egen pedagogiska gärning som logonom. Slutsatsen drogs att denna metod bör kunna användas av såväl andra röstpedagoger som röstelever.

Nyckelord: röst, regi, skådespeleri, estetik, metaforer, Dewey.

Handledare: Ketil Thorgersen

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Audition som fenomen är tämligen komplext. Det handlar inte om vem som är bäst utan om vem som passar bäst för jobbet. I samtal med musikalartister om audition talas det ofta om hemska upplevelser och sällan berättas det om att audition upplevs som roligt. Det finns många skräckhistorier om situationer som man inte ens önskar sin värsta fiende. Hur förbereder sig en blivande musikalartist då för det som komma skall?

Syftet i denna studie är att undersöka hur två musikalartister upplevt den auditionträning som undervisats under deras treåriga utbildning, samt att undersöka hur en musikalartist, numera pedagog, reflekterar kring fenomenet audition och auditionträning.

Med utgångspunkt i det fenomenografiska perspektivet har tre kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med informanterna där nervositet, mental förberedelse och erfarenhet framkommit tydligt som tre stora teman i undersökningen och informanterna visade sig ha liknande åsikter kring huruvida audition som fenomen upplevs, och hur man som musikalartist kan förbereda sig inför denna godtyckliga situation. Den riktiga skolan börjar först efter att musikalartisten avslutat sin utbildning eftersom utbildningen inte kan förbereda studenterna för hur alla auditions ser ut. Att göra och utsätta sig och hitta en kontinuitet framkommer som det enda rimliga sättet att bli bra på att göra audition - Lära känna sig själv och sin nervositet.

Nyckelord: auditionträning, musikalartist, audition, utbildning, nervositet, mental träning, övning.

Handledare: Ketil Thorgersen

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka två sångpedagogers och två sångelevers uppfattning om begreppen beröm och bekräftelse i individuell sångundervisning. Undersökningen genomfördes utifrån två forskningsfrågor, där den första handlade om informanternas syn på begreppen beröm och bekräftelse. Den andra frågan behandlade hur informanterna reflekterade över konsekvenser av användandet av begreppen beröm och bekräftelse i individuell sångundervisning.

Insamlandet av empiri gjordes genom kvalitativa intervjuer samt observationer. Materialet analyserades med utgångspunkt ifrån socialkonstruktionism och diskursanalys med särskild tyngdpunkt på diskurspsykologi.

I resultatet framgår att samtliga informanter utvecklade sin syn på begreppen under studiens genomförande. En komplex bild framträder utifrån informanternas utsagor av både beröm och bekräftelse. Begreppen kopplas till en början ihop för att sedan särskiljas. Beröm som något självklart positivt framträder som en norm, som märks i en rådande diskurs. Men under intervjuerna kommer även en bild av beröm fram som något hämmande i sångundervisning, en ”mot-diskurs”. Återkoppling är också ett begrepp som förekommer och behandlas i uppsatsen. Det framkommer i resultatet att hur läraren återkopplar till eleven är avgörande för elevens lärande. Flera av informanterna vittnar om att de inte vill bli ”stämplade” som något vare sig det är ett positivt eller negativt värderande. Att bli bedömd eller värderad för en egenskap snarare än själva utförandet kan leda till just en ”stämpling” och därmed en låst självbild.

Nyckelord: Beröm, Bekräftelse, Återkoppling, Sångpedagog, Individuell sångundervisning Diskurspsykologi, Diskursanalys, Socialkonstruktionism.

Handledare: Ketil Thorgersen

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Studiens syfte var att undersöka interaktionen mellan pedagog och elever i gruppundervisning. Metoden som användes var observationer. Tre tillfällen av gruppundervisning med tre olika pianopedagoger spelades in med ljud och transkriberades. Transkriptionerna analyserades utifrån begrepp hämtade från George Herbert Mead: interaktion, mening och gester. Begreppen hör hemma i den symboliska interaktionismen, en teori som är utvecklad av bland andra Herbert Blumer. Den första forskningsfrågan syftade till att beskriva hur interaktionen yttrar sig. Den andra forskningsfrågan formulerades utifrån teorin och berörde hur pedagogen arbetar för att erbjuda mening under lektionen. Den tredje forskningsfrågan avsåg att förstå pedagogens agerande utifrån ett punktuellt och relationellt perspektiv, som de är beskrivna av Moira von Wright. I analysarbetet separerades verbal och musikalisk interaktion och två nya begrepp uppkom: spontan och avsiktlig. Elever och pedagoger använde musikaliska gester avsiktligt, för att föra undervisningen framåt, medan enbart elever uttryckte sig spontant. Resultatet visade att pedagogerna använde olika meningsskapande musikaliska gester, i form av pianospel, sång och pulsstärkande ljud. Studien visar exempel på när pedagogerna tillämpar det punktuella och det relationella perspektivet, och ger ett förslag på hur de olika perspektiven kan definieras och i vilka pedagogiska syften de kan användas.

Nyckelord: piano, gruppundervisning, interaktion, symbolisk interaktionism, mening, punktuellt perspektiv, relationellt perspektiv

Handledare: Ketil Thorgersen

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Denna kandidatuppsats grundar sig i en musiketnologisk studie med kulturpsykologisk ingång som studerat organisationen Smile of Hope Africa’s (SOHA) kreativa program, The Creative Art Program i Kampala, Uganda. En organisation vars målsättning är att med kristen tro i mötet med musik- och konstterapi hjälpa barn att skapa social förbättring i sina liv. Syftet med studien var att undersöka hur SOHA:s kreativa projekt arbetade med musikaliskt lärande för barn vilka lever i en utsatt situation. Resultatet redovisar kulturens lärandeväv, de verktygsbegrepp den studerade kontexten tillskriver musikaliskt lärande. En väv vars verktyg kommer samman och tar sig i uttryck i barnen psykiska, fysiska och andliga välmående. Diskussionen tar upp vad svensk musikundervisning kan lära av den studerade kontextens lärandeväv.

Nyckelord: musikpedagogik, sångpedagogik, musikaliskt lärande, musiketnologi, kulturpsykologi, musikterapi, ngoma, musicera kroppen, Smile of Hope Africa, Uganda

Handledare: Annika Falthin

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att synliggöra komplexiteten i det kunnande som krävs samt öka medvetenheten kring den skapandeprocess som estetisk röstgestaltning innebär. Grafisk semiotiska transkriptioner av skådespelarröster från radiopjäsen Sextiofyra minuter med Rebecka är underlag för uppsatsens undersökning. Transkriptionerna är skrivna av mig och innehåller det jag uppfattar av skådespelarrösternas röstgestaltning. De är försök att närma mig ett manus (ortografisk text), etnopoetisk transkription, notskrift, fonetisk text (IPA). Röstens estetiska uttrycksrepertoar och multimodala samspel undersöks genom analyser av dessa transkriptioner. Vad kan bekräftas gällande olika uttrycksparametrar och vad är svårt att få fatt i inom ramen för de olika transkriptionerna? I en transformation eller en transkribering, som kan ses som en typ av transformation från ett medium till ett annat, ryms skapande verksamhet på flera plan. För att underlätta undersökandet har en uppdelning av fyra kvalitativa dimensioner strukturerats; verbal dimension, vokal dimension, musikalisk dimension och interaktiv dimension av röstens uttryck. Uttryck bestående av akustiska variabler, expressiva uttryck och organisk information har beskrivits. Diskussionskapitlet reflekterar över vilka variabler som gick att få fram ur respektive transkription. Vad är möjligt att dokumentera och inte? Uppsatsens undersökning visar att det finns kunskap som inte låter sig formuleras eller artikuleras inom ramen för en skriftlig grafisk semiotisk transkription. Ett praktiskt kunnande som ibland hänvisas till det som brukar kallas ”tyst kunskap” eller icke verbaliserad kunskap. Kunskap som till exempel springer ur erfarenheter och praktisk träning vid sidan om det teoretiska yrkeskunnandet. Ur ett pedagogiskt perspektiv är länkarna mellan intention och uttryck en plattform för praktisk undervisning. Interaktionen mellan de olika kommunikativa parametrarna i röstgestaltningen kan belysas utifrån olika perspektiv beroende på syftet med undervisningen. Vad som jobbas med och hur det görs är beroende av en mångfacetterad kunskap som behöver formuleras, lyftas och förmedlas av pedagogen. I uttrycksrepertoaren och samspelet i ett estetiskt röstligt gestaltande interagerar mänskligt, socialt och kulturellt kunskapande. Att formulera röstlig gestaltning ur ett estetiskt perspektiv gav därför upphov till nya frågeställningar om hur och på vilket sätt detta bör formuleras; Som konst? Som en sociokulturell interaktion och relations-akt? som en förtrogenhetskunskap?

Nyckelord: estetisk röst, estetisk röstgestaltning, röstens multimodala samspel, transkription, grafisk representation

Handledare: Susanna Leijonhufvud

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

I denna studie undersöks hur fem pedagoger resonerar kring sångundervisningens didaktik i den lilla gruppen. Utifrån forskningsfrågorna undersöks hur sångpedagogerna arbetar med lektionsinnehåll, gruppdynamik och ramfaktorer.

Studien inleds med teorier kring gruppen, musikdidaktik och gruppundervisning i sång samt att studiens centrala begrepp, med utgångspunkt i kulturhistoriskt perspektiv, beskrivs. Studien har genomförts med kvalitativ metod med intervjuer som redskap. Resultatet visar att pedagogerna använder ett stort antal verktyg och tecken i sitt arbete med sångundervisning i liten grupp. De verktyg och tecken som pedagogerna använder som lärandeaktiviteter och för att skapa trygghet är: Unison sång, solosång, växelsång, stämsång, sololåtar med körinslag, gehör, ge feedback till varandra, våga mer tillsammans, volym, nyanseringar, vara kreativa tillsammans, musiken sprider sig, sociala lärandeaktiviteter, att fortsätta sjunga, relation, bemötande, trygg atmosfär, kommunikation, lyhördhet, praktiska övningar, lek, förhållningsregler, tydlig lärarroll, våga göra fel, prestation, jämförelse, utrymme, delaktighet, maktbalans, repertoarval, och sångteknik i grupp.

Dessa verktyg och tecken medieras genom ett stort antal aktiviteter som pedagogerna utför i sitt arbete med gruppen. Ett exempel på detta är att verktygen unison sång, solosång, växelsång och stämsång som medieras exempelvis genom att alla sjunger unisont tillsammans i början för att längre fram sjunga solo inför varandra, genom att man börjar med att sjunga union sång för att med tiden utveckla stämmor samt genom att pedagogerna lär ut enklare flerstämmighet såsom kanon, duetter och quodlibeter.

Leken, som pedagogerna använder i sin sångundervisning, blir ett verktyg som medierar trygghet i gruppen. Pedagogerna menar att genom leken medieras att gruppen lär känna varandra, har kul tillsammans och att eleverna lär sig pedagogens värderingar. Den närmaste utvecklingszonen uppnås för de elever som är på en lägre nivå och som få draghjälp i sin utveckling av sina sångkamrater som är på en högre nivå. I samarbete med de som är på en högre nivå kommer de att kunna göra och lära sig saker de inte kan idag.

Vidare visar resultatet att det finns en hel del ramfaktorer som påverkar sångundervisningen i grupp och att pedagogerna har relativt liten påverkan på sammansättningen av grupperna då schemapusslandet påverkar detta i hög grad. Slutligen så har pedagogerna i vissa fall lyckats att formulera individuella sångtekniska problem som allmängiltiga och har då med framgång kunnat arbeta med detta i gruppundervisningen, detta i enlighet med gällande forskning.

Nyckelord: Gruppundervisning, sångundervisning, musikdidaktik, ramfaktorer, lektionsinnehåll, gruppdynamik, trygghet, tecken, verktyg, mediering, lek och den närmaste utvecklingszonen.

Handledare: Ketil Thorgersen

Ladda hem som pdf

Sammanfattning

Syftet med den här studien är att jämföra hur tre musikpedagoger i Stockholm, Sverige och tre musikpedagoger i Riga, Lettland lägger upp sina lektioner och vad de fyller sin undervisningstid med. Några av frågorna som berörs är även hur musikpedagogerna uppfattar sin relation till sina elever och vilka metoder pedagogerna använder i sin undervisning. För min studie valde jag kvalitativ intervju och strukturerad observation som mina datainsamlingsmetoder. Jag utförde sammanlagt sex intervjuer samt observerade mer än tjugo lektioner.

Av studiens resultat framgår det att det finns betydligt stora skillnader i musikundervisning i både länderna, men även vissa likheter. Det finns stora skillnader på grund av att läsårsplanen ser väldigt annorlunda ut i båda länderna. Medan de svenska pedagogerna är fria i sin undervisning och kan låta sina elever att välja medverka på någon konsert eller uppspel, jobbar de lettiska pedagogerna noggrant efter en bestämd läsårsplan, vilket dessutom måste uppfyllas av alla lärare och elever. En till stor skillnad mellan den svenska och lettiska musikskolan är att i Lettland är eleverna ständigt betygsatta samt det är bara de skickligaste barnen som får medverka på t.ex. Julkonserter eller aktiviteter utanför den egentliga läroplanen, medan i Sverige är alla alltid välkomna att medverka i konserter. Ett exempel på vissa likheter är elevanpassad undervisning. Den dominerar mest hos de svenska pedagogerna, men den framkommer även hos de lettiska pedagogerna. Även om alla barnen i Lettland måste genomgå samma program, försöker pedagogerna ändå att hitta musikstycken anpassade för elever efter var de befinner sig och hur långt de har kommit i sin musikaliska utveckling. Dessa resultat visar att det inte finns ett enda perfekt system för musikundervisning. Lärarna i båda länderna ska ges möjlighet till att använda sina kunskaper för att dagligen göra sitt bästa jobb för elevernas skull. De olika systemen kan lära sig av varandra genom att ta vara på det bästa av varje system t.ex. förlänga lektioner och ställa högre krav och mål på elever i Sverige, samt ge utrymme för improvisation och annan slags repertoar och elevens val i Lettland.

Nyckelord: musikpedagogik, komparativa studier, Lettland, Sverige, instrumentalundervisning, läsårsplan, lektionsupplägg, relation, elever.

Handledare: Ketil Thorgersen

Ladda hem som pdf