Vaccinationsprogrammet ger ett gott skydd

Svenskar har generellt sett ett bra skydd mot de sjukdomar som ingår i barnvaccinationsprogrammet, men det är viktigt med regelbundna uppföljningar för att kontrollera att skyddet upprätthålls. Det visar en vaccinuppföljning från Smittskyddsinstitutet. Studien visar även att utlandsfödda barn i åldersgruppen 14-16 år har minst lika bra skydd som barn födda i Sverige.

Seroepidemiologisk tvärsnittsstudie 2007

Genom seroepidemiologiska analyser kan man avgöra hur stor del av befolkningen i olika åldersgrupper som har skydd mot en sjukdom, och hur starkt detta skydd är. De kompletterar sjukdomsrapportering och kliniska observationer och ger viktig information till exempel inför ändringar i vaccinationsprogrammet. Av särskilt intresse är skillnader i immunitet mellan olika åldersgrupper och hur skyddet förändras över tid.

Serologisk immunitetsundersökning av serumprover från ett urval av Sveriges befolkning har gjorts 1997 och 2007. Nu föreligger en slutrapport kring analysreslutaten av 2007 års undersökningar. Fokus ligger på sjukdomarna inom det svenska vaccinationsprogrammet och resultat redovisas för kikhosta, invasiv sjukdom orsakad av Haemophilus influenzae typ b (Hib), mässling, påssjuka, röda hund (MPR) och polio. Vi publicerar även en separat rapport från en tilläggsstudie som särskilt berör utlandsfödda barn i åldrarna 14-16 år. De viktigaste slutsatserna sammanfattas nedan.

För kikhosta ger resultaten seroepidemiologiskt stöd åt det nuvarande vaccinationsschemat med grundvaccination under det första levnadsåret och påfyllnadsdoser vid 5 6 och 14 16 års ålder. Samtidigt visar studien att immuniteten efter vaccination är betydligt kortvarigare än efter en naturlig infektion. Den minskade cirkulationen av kikhostebakterier påverkar också immunitetsläget i hela befolkningen. Kikhosta är fortsatt ett hälsoproblem och fortsatt uppföljning av sjuklighet och immunitet är därför viktigt. Andelen nyfödda som saknar antikroppar mot kikhosta i navelsträngsblod har ökat från 1 % 1997 till 12 % 2007.

För invasiv Hib-sjukdom har grundvaccinationen av spädbarn, som infördes 1993, resulterat i kraftigt sjunkande incidens av rapporterade sjukdomsfall, särskilt hos barn. Med minskad cirkulation av ett smittämne kan man befara att antikroppsnivåerna i befolkningen minskar, men det allmänna immunitetsläget mot Hib har inte påverkats av barnvaccintionen. I nuläget bedöms ingen påfyllnadsdos av Hib-vaccin efter grundimmuniseringen behövas.

Två doser vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) infördes 1982. Studien visar att koncentrationerna av mässlingsantikroppar avtar från 6 7 årsåldern och att en hög andel av barnen i åldrarna 8 11 år ligger under immunitetsgränsen. Detta stöder beslutet att från 2007 tidigarelägga påfyllnadsdosen från 12 till 6-8 år. Data visar också att vaccinerade grupper har väsentligt lägre antikroppsnivåer än grupper med en tidigare genomgången naturlig infektion.

För mässling har vaccinationsprogrammet hittills fungerat väl i Sverige med endast ett fåtal rapporterade, misstänkta genombrottsfall. Det är ändå angeläget att man är skyddad mot mässling, framförallt vid utlandsresa, eftersom de senare årens stora mässlingsutbrott i Europa och andra delar av världen har ökat smittrisken.

Det största problemet med rubella (röda hund) är den stora risken för fosterskada vid infektion under tidig graviditet. Därför är det viktigt att goda skyddsnivåer mot sjukdomen upprätthålls under hela den fertila perioden. Genom att den andra dosen av MPR har tidigarelagts från 12 år till 6 8 år har risken för att kvinnor skall vara mottagliga vid en graviditet ökat. Detta gör det extra viktigt att man följer immunitetsläget. Behovet av att införa en senare påfyllnadsdos behöver också utredas.

För påssjuka är det svårt att bedöma vilken antikroppsnivå som är skyddande, eftersom det finns flera olika genotyper av påssjukevirus. Vi kan inte undersöka antikroppsnivåerna mot alla typerna, och immuniteten mot den typ vi undersöker förefaller inte alltid betyda att man är helt skyddad mot andra typer. Resultaten för mässling och rubella visar att dessa smittämnen inte längre cirkulerar i Sverige. För påssjuka är resultaten inte lika entydiga.

För polio är seroimmuniteten god mot alla de tre olika typerna av poliovirus och i alla undersökta åldersgrupper. På denna punkt uppfylls Certiferingskommitténs krav för ett poliofritt Sverige.

Jämförelse mellan utlandsfödda barn och barn födda i Sverige i åldersgruppen 14-16 år

I en kompletterande seroepidemiologisk studie har vi studerat om utlandsfödda barn i åldrarna 14–16 år har lika god immunitet som svenskfödda barn mot de sjukdomar som ingår i barnvaccinationsprogrammet.

Barnen i studien hade alla kommit till Sverige efter 6 års ålder. Resultaten tyder på att immuniteten är lika god i båda grupperna. De utlandsfödda har sannolikt redan som barn smittats naturligt av många av vaccinsjukdomarna i sina ursprungsländer. I många fall visar antikroppsprofilerna att de utlandsfödda också har fått en påfyllnadsdos av vaccin senare än barn som är födda i Sverige. De torde därigenom i själva verket ha en bättre immunitet än svenskfödda barn.
Enda undantaget utgör kikhosta, där förhållandet är det omvända med högre antikroppsnivåer hos svenska barn när man ser till hela gruppen utlandsfödda. Den svenska situationen är unik när det gäller kikhosta. Det fanns ingen allmän vaccination mot kikhosta under perioden 1979–1996. Under 17 år vaccinerades inte barn i Sverige mot kikhosta, till skillnad från praxis i de allra flesta andra länder. Andelen barn utan påvisbara antikroppar är dock stor både bland svenskfödda och utlandsfödda. Kikhosta är följaktligen fortfarande ett hälsoproblem även bland utlandsfödda.

Samtliga barn i de båda populationerna har påvisbara antikroppar mot såväl difteri som tetanus. Andelen som ligger under skyddande antikroppsnivån (0,1 IU/ml) för difteri är dock 69 % för svenskfödda och 77 % för utlandsfödda, vilket också stöder att påfyllnadsdosen vid 14-16 år är viktig. Vi har också sett att det finns en serologisk immunitet mot alla de tre olika typerna av poliovirus hos 89 % av de svenska ungdomarna och hos 99 % av de utlandsfödda ungdomarna.
En mindre del av barnen saknar antikroppar mot andra infektioner, som Haemophilus influenzae typ b (Hib) och mässling, påssjuka och röda hund (MPR).
Sammanfattningsvis talar data från studien för att skolhälsovården fungerar väl och att den uppfyller Socialstyrelsens föreskrift om uppvaccinering av utlandsfödda barn.

Bakgrunden till vaccinationsprogrammet finns att studera på SMIs hemsida via länken i högerkolumnen.

Kontakt:

Hans Hallander, 070-3977118

Ingrid Uhnoo, 08-4572580