Forskare söker medel som förstärker antibiotikas effekt

Forskare försöker förbättra effekten av antibiotika genom adjuvans, eller ”förstärkningsmedel”. I en artikel i JAMA gavs nyligen en kort överblick. Detta är ett annat tänkbart sätt att få vårt begränsade utbud av antibiotika att räcka längre.

Precis som adjuvans till vacciner används för att förstärka immunsvaret av vacciner, så söker forskare och kliniker ämnen som förbättrar verkan av antibiotika. Det finns flera tänkbara mekanismer hos olika medel. Bland annat att försvaga bakterierna, till exempel genom att försvaga cellväggen, eller att göra dem mer känsliga för antibiotika, till exempel genom att hindra pumpar i cellväggen som har till uppgift att pumpa ut antibiotika. Det finns också försök med substanser som hindrar att bakterierna bildar skyddande biofilmer, vilket gör dem svåråtkomliga för antibiotika. En del adjuvans är läkemedel från helt andra områden, men helt nya substanser prövas också.

Kombination med andra läkemedel kan ge effekt

I undersökningar har man systematiskt testat hundratals kända, registrerade läkemedel i kombinationer med subterapeutiska doser av olika antibiotika mot olika bakterier. Man har till exempel vid tester av minocyklin tillsammans med mängder av olika kända icke-antibiotiska läkemedel sett att disulfiram, som används vid behandling av alkoholism, verkar synergistiskt in vitro med minocyklin mot Staphylococcus aureus, medan det ensamt har en mycket begränsad effekt. Vidare fann man att loperamid, ett medel mot diarré, hade en synergistisk effekt mot flera gramnegativa bakterier. Forskare har då gått vidare med tester på möss, och funnit synergistisk effekt av minocyklin och loperamid oralt vid kolit orsakad av Salmonella serovar Typhimurium, där inget av medlen ensamt har effekt.

Ett annat spår är kelater, som normalt används för att behandla järnöverskott vid olika sjukdomar. Många bakterier, bland andra Salmonella och Shigella, behöver järn. Här pågår studier för att se om man kan minska bakteriernas tillgång till järn, i första hand med sikte på lokalbehandling som profylax mot sårinfektioner, men kanske senare även för systemisk infektionsbehandling.

Nya substanser, bland annat från en havssvamp, har visat sig hindra bakterier att bilda biofilm, som bidrar till att bakterierna blir tusenfalt mindre känsliga för antibiotika. Om man ger dessa samtidigt som man antibiotikabehandlar kan man förvänta sig bättre effekt. Nackdelen när man jobbar med nya substanser är att det tar en ansenlig tid innan alla nödvändiga studier är genomförda och man kommit fram till nytt, godkänt läkemedel.

/Lars Blad, Smittskyddsinstitutet