Bortglömda antibiotika som inte används

Antibiotikaresistensen ökar globalt, och nya typer av antibiotika är en bristvara. Detta har tvingat fram en inventering av äldre antibiotika i 38 länder i Europa, Kanada, USA och Australien. Inventeringen visar att många äldre antibiotikapreparat inte finns tillgängliga i ett stort antal länder.

Ett sätt att förlänga livslängden för våra gamla antibiotika är att se till att de olika antibiotikapreparat som finns framtagna också finns tillgängliga. Det är till exempel viktigt att det finns antibiotika både med smalt och med brett spektrum för att behandla olika typer av infektioner. Finns inte alternativ med smalt spektrum kan läkare tvingas behandla med bredspektrumantibiotika som driver på resistensutvecklingen än mer.

Inventeringen genomfördes av en grupp forskare som undersökte tillgängligheten av värdefulla antibiotika i 38 länder. Deras huvudsakliga fynd var att många potentiellt användbara antibiotika inte finns tillgängliga i ett stort antal länder. Dessa antibiotika är ofta billiga och marknadsförda under olika namn, men innehåller samma verksamma ämne som originalläkemedlet (generika). Forskarna anser att det i vår tid av alltmer kännbar brist på antibiotika krävs kraftfulla insatser för att förbättra tillgången till dessa preparat globalt. De var också förvånade över svårigheten att få tillförlitliga data för en översikt av läget.
Forskargruppen lät en internationell expertpanel välja ut antibakteriella läkemedel för systemiskt bruk, som har potential att behandla infektioner orsakade av resistenta bakterier. De valde också ut antibakteriella medel med unika fördelar utifrån andra specifika kriterier (se nedan). Det visade sig att 22 av 33 utvalda antibiotika var tillgängliga i färre än 20 av de 38 länderna. Ekonomiska motiv var de vanligaste orsakerna till att dessa antibiotika inte längre salufördes. Det innefattar till exempel att marknaden i ett mindre land kan bedömas vara för liten för att försäljning ska vara tillräckligt lönsam.

Många smalspektrumantibiotika finns inte tillgängliga

Här ges några exempel från studien: mecillinam är tillgängligt i endast två länder, och pivmecillinam i tio. Alltså är detta värdefulla smalspektrumantibiotika endast tillgängligt i högst 12 av 33 länder. Bland annat är de inte tillgängliga i våra tre baltiska grannländer, och inte heller i Tyskland eller Spanien. I ljuset av de goda svenska erfarenheterna av medlets användbarhet vid urinvägsinfektion kan ju detta synas irrationellt i ett större perspektiv.

Ett annat exempel är att i några europeiska länder finns inte något av de smalspektriga antistafylokockpenicillinerna (isoxazolylpenicillinerna eller nafcillin) tillgängligt. Detta leder sannolikt till att behandling av vanliga stafylokockinfektioner måste ske med onödigt brett verkande preparat, som cefalosporiner.

I Sverige fås vissa antibiotika endast via licens

I Sverige har vi tillgång till det mesta, men inte allt. Av de medel som författarna ser som de globalt mest lovande för att hantera resistensproblem, så som ESBL och i viss mån ESBL-carba (mecillinam, temocillin, fosfomycin och kolistin), används fosfomycin och kolistin i Sverige endast via licensförskrivning. Mecillinam används i Sverige, men hittills inte intravenöst, vilket däremot är fallet i Danmark. Temocillin är inte tillgängligt i vare sig Sverige eller i många andra länder. Det lyfts av författarna som ett möjligt ytterligare alternativt preparat vid gramnegativ resistens, förutom fosfomycin och kolistin.

Urval av antibiotika i studien

Antibiotika valdes ut baserat på om de hade möjlig effekt mot följande resistenta bakterier/släkten:

• MRSA (Meticillinresistenta Staphylococcus aureus), VRSA (Vankomycinresistenta S.aureus) och lågradigt vankomycinresistenta S.aureus (i artikeln benämnd VISA).
• PRSP (Penicillinresistenta Streptococcus pneumoniae)
• VRE (Vankomycinresistenta enterokocker)
• Enterobacteriaceae resistenta mot 3:e generationens cefalosporiner, Enterobacteriaceaeresistenta mot karbapenemer, samt icke-fermenterande gramnegativa bakterier resistenta mot karbapenemer.

Det andra urvalskriteriet, ”unika fördelar utifrån andra specifika kriterier”, inkluderade följande tre grupper av kriterier:

• Mikrobiologiska: spektrum och verkningsmekanism
• Farmakokinetik
• Kliniska kriterier: Om antibiotikapreparatet kan anses vara ”nisch-antibiotika” av särskilt värde vid en specifik patogen eller indikation, det sista tillgängliga i sin klass eller ett medel där det saknas andra alternativ.

/Lars Blad, Smittskyddsinstitutet