Vaccin mot pneumokockinfektion

Sjukdomar orsakade av pneumokocker finns över hela värden. Det är en av de viktigaste orsakerna till lunginflammation och dödsfall bland framför allt gamla människor är vanligt.

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner såsom lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation. Dessa är sjukdomar som förekommer i alla åldrar, även om pneumokockinfektioner främst drabbar de yngsta och äldsta individerna. De svåraste pneumokockinfektionerna brukar kallas invasiva.

De vanligaste formerna av invasiv sjukdom är hjärnhinneinflammation och blodförgiftning (sepsis). När en bakteriell infektion uppträder som komplikation till en virusinfektion i de övre luftvägarna (t.ex. i anslutning till en influensa) är det i regel pneumokocker som är orsaken. Pneumokockinfektioner är i regel lätta att behandla med antibiotika och det är ovanligt att i övrigt friska personer dör av infektionen.

Det finns två typer av pneumokockvaccin: konjugatvaccin för barn mellan två månader och fem år och polysackaridvaccin för barn från två års ålder och vuxna. Övervakning av pneumokockvaccination

När ska vaccinet tas?

Konjugatvaccin mot pneumokocker ges i barnvaccinationsprogrammet vid följande åldrar:

3 månader + 5 månader + 12 månader

Barn erbjuds gratis vaccination i hela landet sedan 1 januari 2009 vid tre, fem och tolv månaders ålder. Ännu ej vaccinerade barn som riskerar att bli svårt sjuka av pneumokocker rekommenderas vaccination oavsett ålder. Det gäller t.ex. barn med kronisk hjärt-, lung- eller njursjukdom, medfödd immunbristsjukdom, cochleaimplantat i örat eller barn som är mycket för tidigt födda. Vaccination av barn inom riskgrupper sker enligt separat schema. Vaccinerna ger ett gott skydd mot de pneumokocktyper som ingår i respektive vaccin.

Även vuxna i riskgrupper rekommenderas vaccination. Dessa inkluderar:

Patienter med svåra kroniska sjukdomar som erfarenhetsmässigt medför ökad risk att insjukna i pneumokockinfektioner med bakteriemi, t.ex. personer med kroniska hjärt-, lung- och njursjukdomar, diabetes, alkoholism, levercirros och Downs syndrom.
Patienter med nedsatt immunförsvar på grund av avsaknad av eller skadad mjälte.
Patienter med nedsatt immunförsvar på grund av HIV-infektion, lymfom, Hodgkins sjukdom m. fl. och patienter med immunosuppressiv behandling, som erfarenhetsmässigt leder till ökad risk för pneumokockinfektioner.
Patienter med skallfraktur eller likvorläckage (läckage av vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen).
För personer över 65 år rekommenderas vaccination mot pneumokocker eftersom denna åldersgrupp har en ökad risk att insjukna i svåra pneumokockinfektioner, särskilt gäller det dem som redan tidigare har haft en pneumokockinfektion, t.ex. pneumoni. I dessa fall är risken för ett återinsjuknande i allvarlig pneumokocksjukdom betydande.

Läs mer i Socialstyrelsens allmänna råd för vaccination mot pneumokocker, se länk längst ner på sidan.

När ska vaccinet inte tas?

Vissa ska inte vaccineras mot pneumokocker eller bör vänta med vaccination. De som fick en allvarlig (livshotande) reaktion efter en föregående dos ska inte vaccineras. De som har en svår allergi mot en vaccinkomponent ska inte heller vaccineras.

De som är lindrigt sjuka, till exempel förkylda, kan vaccineras. Vid feber och försämrat allmäntillstånd är det oftast bäst att vänta med vaccinering tills man tillfrisknat.

Skyddseffekt

Konjugatvaccinet för små barn har visats skydda mot cirka 90 procent av de invasiva infektioner som orsakats av de ingående pneumokocktyperna. Vaccinet ger också en viss minskad risk för öron- och lunginflammation.

Allmän vaccinering av barn infördes i USA år 2000. Erfarenheterna därifrån är mycket goda. Incidensen av invasiv sjukdom orsakad av någon av de ingående pneumokocktyperna har minskat med 98 procent i åldrarna 0-5 år. Totalt har allvarliga pneumokockinfektioner minskat med cirka 75 procent i de åldersgrupper som vaccinerats.

Flera studier visar en påtaglig s.k. flockeffekt. Sjukdomsfallen minskar alltså även bland ovaccinerade pga. att smittöverföringen minskar.

Polysackaridvaccin har en något lägre skyddseffekt än konjugatvaccin. Vaccinet skyddar till 60-70 procent mot invasiv sjukdom.

Biverkningar

Efter vaccinationen kan det bli rött, ömt och svullet på injektionsstället. Några personer kan få lätt feber, diarré eller kräkning. Andra reaktioner är sällsynta.
Allergiska reaktioner har beskrivits i enstaka fall, men det är ofta svårt att veta om allergin orsakats av vaccinet eller av något annat som den vaccinerade utsatts för.